Allergi vid bi- eller getingstick
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
- Primär bedömning och behandlig av patient som söker primärvården.
Specialistsjukvård
Remiss till akutmottagningen:
- Akut bedömning och behandling vid påverkat allmäntillstånd.
Remiss till allergolog:
- Vidare utredning och behandling vid anafylaxi, inte vid enbart urtikaria, angioödem och klåda utan några andra reaktioner.
Omfattning av kunskapsstödet
Kunskapsstödet behandlar akut omhändertagande, behandling och utredning vid allergi vid bi- eller getingstick.
Andra relaterade kunskapsstöd
Om hälsotillståndet
Definition
Allvarlig allergisk reaktion efter insektstick uppkommer i Sverige huvudsakligen efter bi- och getingstick. Enstaka reaktioner förekommer efter stick av humla vars gift kan korsreagera med bigift. Korsreaktion mellan geting och bi förekommer vanligen inte.
Anafylaktisk reaktion förekommer inte efter stick av andra insekter, som myggor, broms, myror eller knott. Däremot kan besvärlig och långdragen (även allergisk) lokal reaktion uppkomma, ibland med sekundärinfektion.
Förekomst
Flera tusen personer upplever varje år reaktioner med systempåverkan efter bi- och getingstick. Ungefär en till tre personer avlider varje år, huvudsakligen medelålders och äldre. Reaktion på geting är vanligast.
Orsaker
Ett första bi- eller getingstick kan ibland ge en sensibilisering med bildning av specifika IgE-antikroppar mot något protein i giftet. Vid ett nytt stick kan detta leda till en allergisk reaktion. Orsaken till varför vissa personer utvecklar allergi är inte klar.
Orsaken till systemisk reaktion vid bi- och getingstick kan vara:
- allergisk – immunologisk reaktion förmedlad via specifika IgE-antikroppar mot giftet
- icke-allergisk – exempelvis toxisk reaktion, mastcellssjukdom.
I akutskedet kan reaktionerna vara svåra att särskilja, men det har stor betydelse för prognos vid nästa stick. Exempel på andra mycket svåra reaktioner som kan uppkomma är serumsjuka, vaskulit eller hemolys. Reaktionen sker ofta sent i förloppet.
Riskfaktorer
Biodlare har en ökad risk att sensibiliseras mot bigift. Vissa blodtrycksläkemedel, som ACE-hämmare och betablockerare, kan förvärra reaktionen vid stick. Däremot verkar inte atopi eller ärftlighet utgöra riskfaktorer för en svår allergisk reaktion.
ACE-hämmare och betablockerare bör undvikas vid bi- och getingallergi.
Utredning
Symtom
Lokal reaktion
Rodnad och svullnad som långsamt ökar i storlek, ofta till > 10 cm. Reaktionen kvarstår några dagar.
Systemisk reaktion
Symtomen kommer mycket snabbt efter stick (oftast inom 30 minuter) och kan utvecklas till anafylaxi.
Vanliga initiala symtom är:
- klåda
- flush – rodnad och värmekänsla i kroppen
- urtikaria
- ibland även illamående, kräkning, andningsproblem, svimningskänsla.
Anamnes
Ta anamnes enligt följande:
- debut och förlopp i förhållande till insektsstick
- tidigare reaktion efter stick av bi eller geting
- annan känd allergi eller astma
- riskfaktorer.
Status
Ta status enligt följande:
- allmäntillstånd
- hud – urtikaria, lokal svullnad
- hjärta, blodtryck, andningsfrekvens, syresaturation (vid akut systemisk reaktion).
Handläggning vid utredning
Systemisk reaktion bör handläggas akut som anafylaxi och därefter utredas.
Om reaktion uppfyller kriterierna för anafylaxi.
Provtagningar
Vid akut systemreaktion rekommenderas att prov tas för S-tryptas som kan styrka (men ej utesluta) anafylaxi. Ta provet inom 1–4 timmar från debut av symtom.
Överväg specifikt IgE mot geting eller bi vid systemreaktion. Provet bör tas mellan 2 veckor och 6 månader efter sticket. Ta också ett nytt S-tryptas i lugnt skede för att upptäcka eventuell bakomliggande mastcellssjukdom.
Vid positivt IgE kan allergi misstänkas och fortsatt utredning inom specialiserad vård rekommenderas. En sensibilisering behöver dock inte innebära att patienten är allergisk.
Om inget IgE kan påvisas bedöms reaktionen som sannolikt toxisk. Förutsättningar för IgE-medierad reaktion saknas.
Tryptas ska enbart tas om kraftigare reaktion än urtikaria och lokal svullnad, d.v.s. vid anafylaxi. Kan tas på vårdcentral om patienten tas om hand där initialt.
Blodprov för lgE mot geting enbart för intresse om reaktionen varit anafylaktisk. Ska inte tas vid reaktioner som inte är anafylaktiska som enbart urtikaria med eller utan angioödem samt vid lokala svullnader.
Vid positivt lgE, fortsatt utredning inom specialiserad vård enbart om patienten haft anafylaxi, inte vid urtikaria och lokala svullnader.
Har reaktionen bedömts vara anafylaktisk ska patienten fortsatt ha tillgång till allergipenna även om någon sensabilisering inte ses.
Behandling
Handläggning vid behandling
Lokal reaktion
Behandling krävs sällan men kan övervägas vid mer uttalade symtom. Vid upprepade uttalade besvär kan patienten förses med antihistamin och kortison att kunna ta vid framtida behov.
Svår klåda
Peroralt antihistamin kan ges i dubbel-fyrdubbel dos. Effekt ses efter 30–60 minuter.
Svullnad och klåda
Peroralt kortison i engångsdos kan övervägas i vissa fall, endast efter särskild beaktande till barn. Effekt ses efter 1–3 timmar.
Systemisk reaktion
Patient med anafylaktisk reaktion vid bi- eller getingstick bör omhändertas via akutmottagning och behandlas med adrenalin och antihistamin. Förskriv adrenalinautoinjektor (adrenalinpenna) och upprätta en skriftlig personlig handlingsplan till patienten.
Efter systemreaktion bör remiss skickas till specialiserad vård för ställningstagande till allergen immunoterapi (AIT).
Vid anafylaxi, behandla enligt nya riktlinjer, d.v.s. ge inte kortison men ge naturligtvis adrenalin. Vid reaktion enbart med urtikaria med eller utan angioödem kan kortison peroralt tillsammans med antihistamin ges.
Remiss skickas till allergimottagning om reaktion varit anafylaktisk. Reaktion med enbart urtikaria med eller utan angioödem ska inte skickas till allergimottagningen, det räcker att patienten har tillgång till kortison peroralt och antihistamin.