Anafylaxi
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Läkemedelsrekommendationerna beslutades 2022-12-13 av Läkemedelskommittén i Region Sörmland.
***Ej beslutad vårdöverenskommelse***
Remissrutiner
Remissindikation
- Akutmottagning: vuxna med anafylaxi grad 1 – 3
- Allergimottagning: Infektion- och Lungkliniken, Mälarsjukhuset – överväg remiss vid begränsad allergisk reaktion
Remissinnehåll
- Frågeställning
- Misstänkt utlösande agens
- Anamnes, status och grad av anafylaxi
- Given behandling
- Tidsförlopp
Omfattning av kunskapsstödet
Rekommendationen ger vägledning i det primära omhändertagandet vid anafylaxi.
Andra relaterade kunskapsstöd
Om hälsotillståndet
Definition
Anafylaxi är en akut, svår, oftast snabbt insättande och potentiellt livshotande systemisk överkänslighetsreaktion med symtom från flera organsystem.
Förekomst
Incidensen av anafylaxi uppskattas till 5–30 per 100 000 personer och år.
Orsaker
En anafylaxi orsakas av att mastcellerna aktiverats och frisätter olika mediatorer som verkar på målorganen, till exempel hud, hjärta-kärl, luftvägar samt gastrointestinalkanalen. Aktivering av mastceller kan vara IgE-medierad eller icke-IgE-medierad.
Riskfaktorer
Anamnes på tidigare anafylaxi är en riskfaktor för återinsjuknande.
Hjärtkärlsjukdom och svår KOL/astma ökar risken för dödsfall vid anafylaxi.
NSAID är en riskfaktor för att få svårare reaktion vid anafylaxi. Betablockerare, ACE-hämmare och angiotensinreceptorblockerare (ARB) minskar effekten av adrenalin.
Utlösande faktorer
De vanligaste utlösande orsakerna är mat, läkemedel och insektsstick. Hos barn och ungdomar är mat den vanligaste orsaken medan det hos vuxna är vanligast med läkemedel och insektsstick.
Hos barn är ägg, mjölk, jordnötter och trädnötter de vanligaste utlösande matvarorna och hos vuxna är det skaldjur, jordnötter och nötter.
NSAID och antibiotika är vanligast bland läkemedelsallergierna.
Samsjuklighet
Vid känd allergi och samtidig astma är det viktigt att astman är optimalt behandlad, då en eventuell anafylaxi annars riskerar att bli svårare.
Utredning
Symtom
Symtom efter exponering av allergen ökar stegvis, oftast inom några minuter. Minst 90 % av alla anafylaxier utvecklas inom en timme.
Tidiga symtom på anafylaxi kan vara generell klåda, oroskänsla, tryck över bröstet, värmekänsla och rodnad i ansiktet, stickningar i munnen samt myrkrypningar i handflator och/eller fotsulor.
För anafylaxidiagnos krävs symtom från flera organsystem: hud/slemhinnor och luftvägar eller hjärt-kärlsystemet.
Akuta symtom
Akuta symtom är:
- urtikaria, angioödem, klåda
- bronkoobstruktion, hosta, dyspné, hypoxi
- svimning-och katastrofkänsla, rastlöshet, oro, uttalad trötthet, förvirring
- rinnande näsa, nysningar, angioödem, stridor
- hypotension, takykardi, yrsel, ostadighetskänsla, synkope, urin/fecesavgång.
Alarmerande symtom
Alarmerande symtom är:
- blodtrycksfall
- uttalad bronkobstruktion.
Anamnes
Ta anamnes enligt följande:
- aktuella symtom, debut
- utlösande faktor, mängd om känt
- tidsförlopp
- aktuella sjukdomar (som astma)
- läkemedel
- allergi, tidigare anafylaxi.
Status
Ta status enligt följande:
- allmäntillstånd – oro, förvirring, trötthet
- mun och svalg – fri luftväg
- lungor – andningsfrekvens, indragningar, ronki, saturation
- hjärta – puls, blodtryck
- hud – inspektion.
Handläggning vid utredning
Handlägg enligt följande vid utredning av anafylaxi:
- Dokumentera anafylaxins svårighetsgrad och tidsförlopp.
- Sätt enbart diagnos anafylaxi då diagnostiska kriterier är uppfyllda enligt symtomgradering.
- Tänk på att heshet, hosta och oro kan vara tecken på anafylaxi hos spädbarn.
Provtagningar
Tryptas kan övervägas vid oklart tillstånd, måste tas inom fyra timmar. Notera i journalen hur långt efter symtomdebut som provet är taget.
Tryptas bör tas vid misstanke om anafylaxi, helst inom 3 timmar men även värdefullt om det gått längre tid.
Vid misstanke på angioödem i samband med anafylaxi och även vid idiopatisk angioödem bör komplement C3 och C4 tas för att underlätta vid senare utredning/ bedömning.
Behandling
Handläggning vid behandling
Handläggningen vid anafylaxi ska ske skyndsamt då försämring annars kan ske snabbt.
Akutbehandling
Handlägg enligt följande vid akutbehandling:
- Lägg patienten ner, sänk huvudändan (utom vid andnöd), höj fotändan. Låt ej patienten resa sig upp eftersom hastig uppresning kan leda till livshotande blodtrycksfall.
- Ge omedelbart adrenalin intramuskulärt.
- Följ vitalparametrar – andningsfrekvens, saturation, puls, blodtryck.
- Ge övriga läkemedel.
Adrenalin
Ge omedelbart en injektion intramuskulärt i lårets utsida, upprepa vid behov med 5-10 minuters intervall.
Efter att man omedelbart givit adrenalin och antihistamin bör man sätta in en PVK.
Första hand (likvärdiga):
Emerade
- <20 kg: Emerade 150 µg, 1 dos intramuskulärt.
- 20–60 kg: Emerade 300 µg, 1 dos intramuskulärt.
- ≥60 kg: Emerade 300–500 µg beroende på klinisk bedömning, 1 dos intramuskulärt.
Epipen
- <15 kg: Användning av Epipen Jr till barn som väger mindre än 7,5 kg rekommenderas inte förutom i livshotande situationer och efter medicinsk bedömning.
- 15–30 kg: Epipen Jr 150 mikrog, 1 dos intramuskulärt.
- >30 kg: Epipen 300 mikrog, 1 dos intramuskulärt.
Ta i beaktan att adrenalinpennor har en begränsad hållbarhet. Adrenalinpennorna kan vara restnoterade. Vid restnotering finns även Jext och Anapen.
Andra hand:
Inj lösning Adrenalin 1 mg/ml
- Barn: 0,01 ml/kg (0,01 mg) max 0,5 ml (0,5 mg)
- Vuxna: 0,3–0,5 ml (0,3 - 0,5 mg)
Bronkvidgare
Ge bronkvidgare vid andningspåverkan, upprepa vid behov 3 gånger med 20 minuters intervall, som inhalation i spacer eller vid svår astma i nebulisator.
Egen bronkvidgande medicin, pulver/ spray:
- Barn <2 år: Airomir (0,1 mg/dos) 4 doser, vid spacer 10 andetag/dos
- Barn ≥2 år och vuxna: Airomir (0,1 mg/dos) 6 doser, vid spacer 5 andetag/dos
- Barn <20kg: Ventoline (5 mg/ml) 0,5 ml + 1,5 ml NaCl (9%)
- Barn ≥ 20 kg: Ventoline (5 mg/ml) 1 ml + 1 ml NaCl (9 %)
- Vuxna: Ventoline (5 mg/ml) 1 - 2 ml + Atrovent (0,25 mg/ml) 2 ml eller Sapimol (2,5 mg salbutamol + 0,5 mg ipratropium) 2,5 ml
Syrgas
Ge syrgas vid saturation < 95 %, 10 liter/minut på mask eller 5 liter/minut på näsgrimma.
Vätska
Ge vätska intravenöst vid allmänpåverkan eller lågt blodtryck. Välj Ringer-acetat med hög infusionstakt (20 ml/kg till barn, 1–4 liter till vuxna), eftersträva normalt blodtryck.
Antihistamin
När patienten är stabiliserad kan antihistamin ges peroralt om patienten kan svälja säkert. Det har effekt efter 30–60 minuter.
- <6 år: T. Desloratadin munsönderfallande 2,5 mg, 1 tablett engångsdos alternativt oral lösning (0,5 mg/ml) 5 ml.
- 6–11 år: T. Desloratadin munsönderfallande 2,5 mg, 2 tabletter engångsdos alternativt oral lösning (0,5 mg/ml) 10 ml.
- ≥12 år: T. Desloratadin munsönderfallande 5 mg, 2 tabletter engångsdos.
Steroid
Rekommenderas endast för patienter med astma. Ges i första hand peroralt annars som intravenös injektion om patienten inte kan svälja på grund av till exempel svår dyspné eller kräkningar. Det har effekt efter 2–3 timmar.
- <6 år: T. Betametason 0,5 mg 6 tabletter engångsdos alternativt Inj. Betametason 4 mg/ml, 1 ml.
- ≥6 år och vuxna: T. Betametason 0,5 mg 10 tabletter engångsdos alternativt Inj. Betametason 4 mg/ml, 2 ml.
Betametasontabletter löses i mindre mängd vatten, och löser sig fullständigt inom 1–2 minuter. Alternativt kan tabletterna intas utan vatten, ska då söndertuggas väl.
Uppföljning
Om den akuta bedömningen är att patienten har insjuknat i anafylaxi bör en adrenalinautoinjektor (adrenalinpenna) förskrivas innan hemgång från vårdinrättning.
Anafylaxi ska utredas av allergikunnig läkare som också tar ställning till fortsatt förskrivning av adrenalinautoinjektor. Den som förskriver adrenalinautoinjektor måste också se till att patient (eller föräldrar till yngre barn) får öva att ge sig själv injektionen. Indikationen bör omprövas minst vart femte år.