Bakteriell prostatit
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
Patienter med lindriga besvär kan behandlas och följas upp inom primärvården.
Specialiserad vård
Patienter med svåra besvär som söker för nedre UVI, urinretention, feber och frossa som uppstått efter manipulation på uretra eller prostata och där det föreligger misstanke om sepsis samt patienter som är allergiska mot fluorokinoloner och med riskfaktorer kräver inläggning i slutenvård.
Remissrutiner
Vid brådskande behov kan kontakt tas med urologkonsult dagtid mån-tor kl 10:30-16:00 och fre kl 10:30-14:00. Övriga tider finns urologbakjour tillgänglig. Nås via växeln 021-17 30 00
Omfattning av kunskapsstödet
Kunskapsstödet omfattar akut och kronisk bakteriell prostatit. Det som tidigare benämndes kronisk icke-bakteriell prostatit ingår i begreppet långvarigt bäckensmärtsyndrom och beskrivs i separat kliniskt kunskapsstöd.
Andra relaterade kunskapsstöd
Följande kliniska kunskapsstöd på 1177 för vårdpersonal kan vara relevanta:
Om hälsotillståndet
Definition
Prostatit kan delas in efter symtomduration:
- akut bakteriell prostatit
- kronisk bakteriell prostatit.
Akut bakteriell prostatit
Akut bakteriell prostatit är en akut, plötsligt debuterande infektion i prostatakörteln orsakad av bakterier. Tillståndet är ofta allvarligt och kräver snabb medicinsk behandling för att förhindra utveckling av sepsis.
Kronisk bakteriell prostatit
Kronisk bakteriell prostatit innebär en bakteriell infektion i prostata med minst tre månaders varaktiga eller återkommande urogenitala symtom. Den orsakas av samma bakterier som vid akut prostatit men med ett mer utdraget förlopp. Tillståndet är ofta mildare men mer ihållande med återkommande episoder av smärta och urineringsbesvär.
Förekomst
Färre än 10 % av patienterna med smärtor i bäckenbotten har en påvisad bakteriell infektion. Akut bakteriell prostatit är ovanligt och förekommer oftast hos män i medelåldern men kan även förekomma hos yngre eller äldre män. Kronisk bakteriell prostatit utgör ca 5–10 % av alla fall som har symptom som vid prostatit. Det förekommer främst hos män i åldern 30–50 år och är vanligare hos de som har upprepade urinvägsinfektioner.
Orsaker
Bakteriell prostatit orsakas av bakterier från uretra eller urinblåsa som når prostata genom urinreflux ut i prostatagångarna, genom direkt spridning av tarmbakterier vid transrektala prostatabiopsier eller via hematogen spridning.
Ofta är det samma agens som vid urinvägsinfektion. Vanligast är gramnegativa tarmbakterier, särskilt Escherichia coli. Vid kronisk prostatit förekommer även klamydia, gonokocker, ureaplasma och stafylokocker.
Riskfaktorer
Exempel på riskfaktorer och utlösande faktorer är:
- nyligen genomgången prostatabiopsi
- cystoskopi eller katetersättning
- urinretention
- förstorad prostata
- immunosuppression.
Utredning
Symtom
Akut bakteriell prostatit
Vanliga symtom vid akut bakteriell prostatit är:
- feber, frossa och allmänpåverkan, ofta snabbt insjuknande
- miktionsbesvär – dysuri, täta trängningar, flytningar, tömningsbesvär och ibland urinretention
- smärta – svår smärta i perineum, defekationssmärta, ibland smärtstrålning mot mage eller rygg.
Kronisk bakteriell prostatit
Vanliga symtom vid kronisk bakteriell prostatit är:
- miktionsbesvär – dysuri, täta trängningar
- smärta – diffus smärta i perineum, skrotum, penis, rygg samt insidan av låren
- återkommande perioder med symtom liknande akut bakteriell prostatit
- sexuella besvär som smärtsam ejakulation kan förekomma.
Anamnes
Viktiga aspekter vi anamnestagning är:
- smärta – debut, lokalisation, förlopp samt eventuell påverkan på livskvalitet
- miktion – aktuella symtom, lagringsbesvär, tömningsbesvär och urinläckage
- riskfaktorer – exempelvis nyligen genomförd prostatabiopsi, cystoskopi eller katetersättning
- tidigare besvär
- andra sjukdomar – till exempel benign prostatahyperplasi (BHP), prostatacancer, neurogen blåsrubbning, diabetes, nedre urinvägssymtom (Lower Urinary Tract Symptoms, LUTS)
- läkemedel – till exempel immunsuppressiva läkemedel
- psykiska besvär
- sexual anamnes – oskyddat sex, analsex, sexuellt överförbara infektioner (Sexually Transmitted Infections, STI).
Status
Undersökningar av särskild vikt är:
- allmäntillstånd – temperatur vid behov
- per rektumpalpation – palpation av prostata och bäckenbotten
- bäckenbotten och yttre genitalia – ömhet över symfys eller perineum.
Handläggning vid utredning
Värdera symtom, anamnes och undersökningsfynd. Ömhet, svullnad och eventuellt mjukare konsistens av prostata talar för bakteriell prostatit.
Akut bakteriell prostatit
Misstänkt akut bakteriell prostatit bör bedömas akut inom specialiserad vård. Överväg akuta prover med CRP, urinsticka och urinodling inom primärvården. Patient med misstänkt sepsis bör handläggas enligt separat kunskapsstöd, Sepsis, 1177 för vårdpersonal.
Kronisk bakteriell prostatit
Vid misstänkt kronisk bakteriell prostatit, utred för nedre urinvägssymtom (Lower Urinary Tract Symptoms, LUTS) med miktionslistor och residualurinmätning, mer information finns i kunskapsstödet Benign prostatahyperplasi, 1177 för vårdpersonal. Basal provtagning är urinsticka, urinodling, kreatinin och PSA. Förlängd prostatapalpation med urinodling både före och efter själva palpationen kan övervägas. Vid förlängd prostatapalpation palperar man igenom prostatakörteln under 20–30 sekunder, med fördel med ett ökat tryck för att körtelsekret ska tömmas ut i urinröret. Därefter får patienten lämna en urinodling som även ska innefatta första delen av urinportionen. Ett positivt testresultat med bakterier i urinen efter prostatapalpation talar starkt för kronisk bakteriell prostatit. Överväg utvidgad provtagning för sexuellt överförbara sjukdomar utefter anamnes.
Diagnosen kan vara svårställd och svårbehandlad och kan behöva handläggas inom eller i samråd med specialiserad vård.
Differentialdiagnoser
Tillstånd med liknande symtom är:
- långvarigt bäckensmärtsyndrom hos man
- sexuellt överförd sjukdom
- afebril eller febril urinvägsinfektion
- epididymit (palpabel svullnad och ömhet i epididymis)
- prostataabscess (svullen prostata och uttalad smärta vid palpation)
- cancer i prostata eller urinblåsan
- njur-/ureträrsten.
Behandling
Handläggning vid behandling
Akut bakteriell prostatit behandlas ofta initialt med antibiotika intravenöst. Behandling ges inom specialiserad vård.
Kronisk bakteriell prostatit är ett relativt ovanligt och ofta svårbehandlat tillstånd och kan behöva handläggas inom eller i samråd med specialiserad vård. Antibiotikabehandling kan övervägas. I dessa fall rekommenderas antibiotikakur under 4–6 veckor, i första hand styrd av positivt odlingssvar och resistensbestämning. Aktuella preparat kan vara till exempel ciprofloxacin, trimetoprim (eventuellt i kombination med sulfapreparat) eller doxycyklin.
Långvarigt bäckensmärtsyndrom hos man är vanligare, ger liknande symtom och bör beaktas om inget agens kan påvisas.
Följande kan ge symtomlindring:
- NSAID behandling i 3–4 veckor, tillägg av protonpumpshämmare (PPI) vid ökad risk för gastrointestinala biverkningar
- fysioterapi eller värmebehandling
- regelbunden ejakulation kan prövas då klinisk erfarenhet talar för symtomlindring men evidensläget är svagt.
Efter genomförd urinodling ges t. Ciprofloxacin 500 mg, 1x2 i tre veckor eller T. Trimetroprim/sulfamethoxazol 160/180 mg, 1x2 i två veckor. Behandlingen kan upprepas ytterligare två veckor om besvären kvarstår. I så fall bör en ny urinodling tas innan ny antibiotikakur sätts in.
Uppföljning
Följ upp akut bakteriell prostatit med kontroll av urinodling efter avslutad behandling. Om infektion uppkommit efter prostatabiopsi sköts all uppföljning av specialiserad vård.
Försäkringsmedicin och intyg
Sjukskrivning
Huvudprincipen är att sjukskrivning följer behandlingsansvaret dvs. den läkare som bedömt att ett tillstånd ska behandlas eller utredas vidare är också den som sjukskriver om man bedömer att tillståndet ger en nedsatt arbetsförmåga. Detta gäller både vid elektiva besök och vid besök på akutmottagning. OBS! Gäller ej jourmottagningen i Västerås som aldrig skriver sjukintyg – patienten får kontakta sin vårdcentral för detta.
Primärvården ansvarar för sjukskrivning fram till ett första mottagningsbesök inom specialistvården. Om patienten avslutas inom specialistvården i och med det första besöket kvarstår ansvaret för sjukskrivningen inom primärvården. Om specialistvården påbörjar en utredning, behandling och/eller uppföljning av ett tillstånd och det är detta tillstånd som gör patienten arbetsoförmögen är det specialistvården som ansvarar för sjukskrivningen fram tills att primärvården accepterat en utremittering. Detta gäller även om specialistvården remitterat vidare patienten för vård i ett annat län – då är det upp till specialistklinikerna sinsemellan att besluta vem av dem som sköter sjukskrivningen.