Erysipelas
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
Primär bedömning och behandling av de flesta fall erysipelas.
Specialiserad vård
Akutmottagning:
Bedömning av patienter med allmänpåverkan som motiverar inneliggande vård. Bedömning av patienter med erysipelas i ansiktet
Infektionskliniken:
Vid terapisvikt/recidiv kan infektionsläkare konsulteras
Remissrutiner
Cosmic
- Vårdbegäran ska användas när remittenten bedömer att vården/utredningen behöver övertas av mottagande enhet.
- Konsultremiss ska användas som en ”frågeremiss” när remittenten avser att behålla vårdansvaret, men önskar remissmottagarens utlåtande i Cosmic.
Telefonkonsultation
Telefonkonsultation med infektionsklinikens primärjour via sjukhusets växel. Efter kl. 16:30 sök infektionsklinikens bakjour om ärendet är akut.
Remissindikationer
Var god se "Vårdnivå och samverkan" ovan.
Remissinnehåll
- Misstänkt diagnos / preciserad frågeställning
- Relevant anamnes, statusfynd, laboratorieresultat.
- Patientuppgifter, språk, tolkbehov, tf nummer.
- Om behandling prövats (inkl. högläge/kompression) och resultat av denna
Återremittering
Om patienten avslutas efter ett första besök ska frågeställningen besvaras i remissvaret som också kan innehålla råd för fortsatt omhändertagande på primärvårdsnivå. Återremiss skickas från specialistvård till primärvården när patienten behöver uppföljning efter inneliggande vård eller i samband med avslut av upprepad poliklinisk kontakt med specialistvården när det finns behov av fortsatt uppföljning.
Omfattning av kunskapsstödet
Detta kunskapsstöd avser att vara ett stöd vid bedömning och behandling av erysipelas (rosfeber) i primärvården.
Andra relaterade kunskapsstöd
För information om eventuella differentialdiagnostiska tillstånd hänvisas till separata kunskapsstöd på 1177 för vårdpersonal:
Om hälsotillståndet
Definition
Erysipelas är en akut infektion där en rodnad, välavgränsad, värmeökad och ibland smärtsam hudförändring uppkommer. Patienten har ofta även sjukdomskänsla med frossa och feber.
Vid erysipelas är infektionen begränsad till dermis, till skillnad mot vid cellulit som når subcutis och har en mera diffus avgränsning i huden.
Orsaker
Infektionen uppstår oftast i skadad hud som vid sår, eksem eller insektsbett.
Den absoluta majoriteten av erysipelas orsakas av betahemolytiska streptokocker (främst grupp A och G).
Riskfaktorer
Lokala disponerande riskfaktorer är:
- skadad hudbarriär (bensår, trycksår, fissurer, insektsbett, eksem)
- venös insufficiens (bilateralt medan erysipelas är unilateral)
- lymfödem
- tidigare erysipelas.
Generella riskfaktorer är:
- BMI > 30
- diabetes mellitus
- malignitet, särskilt efter strålbehandling
- alkoholmissbruk
- hög ålder > 65 år.
Utredning
Symtom
Erysipelas kännetecknas av akut debut av symtom som:
- hudrodnad – som ökar gradvis i storlek är välavgränsad, värmeökad och ofta indurerad
- allmän sjukdomskänsla – kommer innan eller i samband med rodnaden
- feber – ofta akut påkommen > 38 grader, med eller utan frossa
- illamående och kräkningar – förekommer ibland
- smärta – förekommer ibland
- lokalisation – nedre extremitet (70 %), övre extremitet (20–25 %), ansikte (5–10 %).
Status
I status uppmärksamma:
- allmäntillstånd, feber
- hudinspektion och palpation – bedömning av utbredning, svullnad, eventuella sår
- vitalparametrar – blodtryck, puls, andnings/hjärtfrekvens, saturation.
Om riskvärdering väcker misstanke om allvarlig infektion och vid lokalisation i ansiktet bör patienten bedömas akut på sjukhus.
Stöd i riskvärdering av allvarlig infektion hos vuxna och barn finns i Folkhälsomyndighetens behandlingsrekommendationer som länkas till under rubriken Relaterad information.
Handläggning vid utredning
Erysipelas är en klinisk diagnos. Vid typiska symtom utan allmänpåverkan behövs ingen provtagning.
Provtagningar
CRP kan möjligen vara av värde vid differentialdiagnostiska svårigheter. B-glukos kan övervägas särskilt vid recidiverande infektioner.
Differentialdiagnoser
Differentialdiagnoser där patienten sällan har feber eller förhöjt CRP:
- venöst bensår med måttlig omgivande rodnad – venös insufficiens och varicer
- tromboflebit, djup ventrombos
- lokal reaktion efter insektsbett
- eyrytema migrans – borrelia
- kontaktallergi
- gikt
- abscess
- furunkel och karbunkel.
Differentialdiagnoser där patienten uppvisar feber, frossa och förhöjt CRP:
- septisk bursit och artrit
- nekrotiserande mjukdelsinfektion (fasciit, cellulit) – vid svår lokal smärta.
Behandling
Handläggning vid behandling
Patient som vid riskvärdering väckt misstanke om allvarlig infektion (se ovan), har mycket svår smärta, nutritionsproblem, behov av sårrevision eller annan mer avancerad/daglig sårvård bör hänvisas till akutsjukhus för bedömning.
Patienter utan behov av specialiserad vård ges peroral antibiotika:
- vuxna < 90 kg: fenoximetylpenicillin (PcV) 1 g x 3 i 10 dygn
- vuxna > 90 kg: 2 g x 3 i 10 dygn
- vuxna gravida: 1 g x 4 i 10 dygn
- vuxna med penicillinallergi typ 1: klindamycin 300 mg x 3 i 10 dygn
- barn: fenoximetylpenicillin (PcV) 25 mg/kg x 3 i 10 dygn (max 1 g x 3)
- barn med penicillinallergi typ 1: klindamycin 5 mg/kg x 3 i 10 dygn.
Övriga råd och tips:
- Ofta ses initialt en ökad utbredning av rodnaden även efter insatt behandling, medan febern sjunker snabbt. Viss rodnad och svullnad kan kvarstå i flera veckor.
- Markera rodnat område med penna för att kunna följa utvecklingen.
- Rekommendera högläge och eventuellt kompressionsbehandling för att minska risk för svullnad och ödem.
- Kontrollera patientens blodsocker vid behov.
Vid recidiverande erysipelas:
- Behandla riskfaktorer samt eventuella eksem, bensår, psoriasis och paronykier.
- Rekommendera skydd mot insektsbett.
- Vid minst två recidiv inom tre år överväg antibiotikaprofylax, i samråd med infektionsläkare.
Uppföljning
Uppföljning är indicerat i följande fall:
- Ny klinisk kontroll rekommenderas vid misstänkt terapisvikt.
- Följ patienter som bedöms ha svårt att utvärdera behandlingseffekten själva.
- Vid förebyggande antibiotikaprofylax rekommenderas utvärdering efter 3 och 6 månader.
Komplikationer
Utan behandling kan erysipelas övergå i sepsis.
Försäkringsmedicin och intyg
Sjukskrivning
Huvudprincipen är att sjukskrivning följer behandlingsansvaret dvs. den läkare som bedömt att ett tillstånd ska behandlas eller utredas vidare är också den som sjukskriver om man bedömer att tillståndet ger en nedsatt arbetsförmåga. Detta gäller både vid elektiva besök och vid besök på akutmottagning. OBS! Gäller ej jourmottagningen i Västerås som aldrig skriver sjukintyg – patienten får kontakta sin vårdcentral för detta.
Primärvården ansvarar för sjukskrivning fram till ett första mottagningsbesök inom specialistvården. Om patienten avslutas inom specialistvården i och med det första besöket kvarstår ansvaret för sjukskrivningen inom primärvården. Om specialistvården påbörjar en utredning, behandling och/eller uppföljning av ett tillstånd och det är detta tillstånd som gör patienten arbetsoförmögen är det specialistvården som ansvarar för sjukskrivningen fram tills att primärvården accepterat en utremittering. Detta gäller även om specialistvården remitterat vidare patienten för vård i ett annat län – då är det upp till specialistklinikerna sinsemellan att besluta vem av dem som sköter sjukskrivningen.