Frusen skuldra
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
- Bedömning och behandling av fysioterapeut i de flesta fall.
- Intraartikulär kortisoninjektion kan ges av primärvårdsläkare som behärskar tekniken. Bäst effekt tidigt i förloppet (se behandling).
Ortopedmottagning
- Bedömning och ställningstagande till operation i vissa fall.
- Ställningstagande till intraartikulär injektion, utebliven effekt av konservativ behandling.
- Vid oklar diagnos.
Remissrutiner
Remissinnehåll
- Arbetsdiagnos.
- Symtom, funktionsproblem, duration av besvär.
- Rörelseomfång.
- Behandling och utvärdering av denna med behandlingstid och compliance.
- Rökning, alkohol, övriga sjukdomar.
- Aktuell medicinlista.
Inför remiss ska slätröntgen vara gjord, bör inte vara äldre än 1 år.
Omfattning av kunskapsstödet
Detta kunskapsstöd berör omhändertagande av frusen skuldra.
Andra relaterade kunskapsstöd
På 1177 för vårdpersonal finns följande relaterade kunskapsstöd:
Om hälsotillståndet
Definition
Frusen skuldra (adhesiv kapsulit) är oftast ett smärtsamt tillstånd i axeln med progressiv aktiv och passiv rörelseinskränkning.
Förekomst
Prevalensen är vanligast i åldern 40–60 år. Tillståndet förekommer oftare hos kvinnor än hos män.
Orsaker
Frusen skuldra innebär en tilltagande fibrotisering och kontraktur av den glenohumorala ledkapseln och kan vara:
- primär – idiopatisk
- sekundär – efter trauma eller immobilisering.
Riskfaktorer
Riskfaktorer för frusen skuldra omfattar diabetes och hypotyreos.
Utredning
Symtom
Smärta och stelhet som förändras under 3 faser:
- fas 1 (0–6 månader) – tilltagande smärta i rörelse och vila samt rörelseinskränkning
- fas 2 (4–18 månader) – avtagande smärta med kvarstående rörelseinskränkning
- fas 3 (8–36 månader) – ökande rörlighet och utläkning.
Anamnes
Särskild anamnes bör omfatta:
- smärta – lokalisation, duration, intensitet, rörelsekorrelation
- riskfaktorer
- bakomliggande orsaker.
Status
Följande undersökningsmoment bör ingå vid bilateralt axelstatus:
- inspektion – asymmetri, muskelatrofi
- rörlighet – aktiv och passiv rörelse, rörelseomfång – passiv utåtrotation är särskilt viktig att bedöma
- palpation
- distalstatus – puls (radialis), sensibilitet i hand och arm.
Följande fynd är typiska vid frusen skuldra:
- inskränkt aktiv och passiv rörlighet som följer kapsulärt mönster – utåtrotation mest påverkad initialt, därefter abduktion, sist inåtrotation
- passiv rörelse begränsas tidigt med ett tydligt, mekaniskt stopp – särskilt vid utåtrotation
- smärta – både vid aktiv och passiv rörelse beroende på fas (särskilt fas 1–2).
Notera att symtombilden kan överlappa andra diagnoser, men i början är en tydligt begränsad passiv utåtrotation ett typiskt vägledande fynd.
Handläggning vid utredning
Frusen skuldra är primärt en klinisk diagnos.
I tidigt skede kan diagnosen vara svårbedömd, upprepa bedömningen efter 2–3 veckor vid osäkerhet.
Slätröntgen kan övervägas, särskilt vid atypiska statusfynd eller vid smärta utan tydlig rörelseinskränkning, samt inför handläggning i specialiserad vård.
Provtagningar
Överväg provtagning för glukos, CRP och TSH.
Differentialdiagnoser
Följande differentialdiagnoser bör övervägas:
- impingement i axelled
- rotatorkuffruptur
- kalkaxel
- bursit
- artros i axelled
- akromioklavikularledsskada/-artros
- nackrelaterad smärta
- luxation i axelled
- artrit.
Behandling
Handläggning vid behandling
Handläggning vid frusen skuldra omfattar:
- smärtlindring med COX-hämmare eller paracetamol peroralt, enskilt eller i kombination, beroende på smärtintensitet
- fasanpassad fysioterapi i form av stöd i egenvård, rådgivning kring smärta, aktivitet och träning samt hjälp att återfå muskelfunktion och styrka i samband med utläkning för att bibehålla rörlighet och motverka muskelatrofi
- intraartikulär kortisoninjektion vid behov, särskilt i tidig fas, för att minska smärta och förbättra rörlighet – använd bildvägledning (till exempel ultraljud) för att öka precisionen
- kirurgisk behandling i sällsynta fall vid utebliven förbättring, för mobilisering eller kapsellösning.
I Fas 1 och 2 tas rörelse ut i omfånget som smärtan tillåter. Stretching bör inte utföras, dock cirkulerande lättare träning av cuff.
Ofta stor framgång med intraartikulär kortisoninjektion, förslagsvis med kenacort 40 mg/ml, 1 ml eller lederspan 20 mg/ml, 1 ml. Viktigt att inte överbelasta första veckan efter injektion. Kan med fördel upprepas.