Kliniska kunskapsstöd

Frusen skuldra

Visa innehåll för:Primärvård

Frusen skuldra

Vårdnivå, samverkan och remissrutiner

Vårdnivå och samverkan

Innehållet gäller för Västernorrland

Se Adhesiv kapsulit i

Remissrutiner

Innehållet gäller för Västernorrland

Se Adhesiv kapsulit i

Omfattning av kunskapsstödet

Detta kunskapsstöd berör omhändertagande av frusen skuldra.

Om hälsotillståndet

Definition

Frusen skuldra (adhesiv kapsulit) är oftast ett smärtsamt tillstånd i axeln med progressiv aktiv och passiv rörelseinskränkning.

Förekomst

Prevalensen är vanligast i åldern 40–60 år. Tillståndet förekommer oftare hos kvinnor än hos män.

Orsaker

Frusen skuldra innebär en tilltagande fibrotisering och kontraktur av den glenohumorala ledkapseln och kan vara:

  • primär – idiopatisk
  • sekundär – efter trauma eller immobilisering.

Riskfaktorer

Riskfaktorer för frusen skuldra omfattar diabetes och hypotyreos.

Utredning

Symtom

Smärta och stelhet som förändras under 3 faser:

  • fas 1 (0–6 månader) – tilltagande smärta i rörelse och vila samt rörelseinskränkning
  • fas 2 (4–18 månader) – avtagande smärta med kvarstående rörelseinskränkning
  • fas 3 (8–36 månader) – ökande rörlighet och utläkning.

Anamnes

Särskild anamnes bör omfatta:

  • smärta – lokalisation, duration, intensitet, rörelsekorrelation
  • riskfaktorer
  • bakomliggande orsaker.

Status

Följande undersökningsmoment bör ingå vid bilateralt axelstatus:

  • inspektion – asymmetri, muskelatrofi
  • rörlighet – aktiv och passiv rörelse, rörelseomfång – passiv utåtrotation är särskilt viktig att bedöma
  • palpation
  • distalstatus – puls (radialis), sensibilitet i hand och arm.

Följande fynd är typiska vid frusen skuldra:

  • inskränkt aktiv och passiv rörlighet som följer kapsulärt mönster – utåtrotation mest påverkad initialt, därefter abduktion, sist inåtrotation
  • passiv rörelse begränsas tidigt med ett tydligt, mekaniskt stopp – särskilt vid utåtrotation
  • smärta – både vid aktiv och passiv rörelse beroende på fas (särskilt fas 1–2).

Notera att symtombilden kan överlappa andra diagnoser, men i början är en tydligt begränsad passiv utåtrotation ett typiskt vägledande fynd.

Handläggning vid utredning

Frusen skuldra är primärt en klinisk diagnos.

I tidigt skede kan diagnosen vara svårbedömd, upprepa bedömningen efter 2–3 veckor vid osäkerhet.

Slätröntgen kan övervägas, särskilt vid atypiska statusfynd eller vid smärta utan tydlig rörelseinskränkning, samt inför handläggning i specialiserad vård.

Provtagningar

Överväg provtagning för glukos, CRP och TSH.

Differentialdiagnoser

 Följande differentialdiagnoser bör övervägas:

  • impingement i axelled
  • rotatorkuffruptur
  • kalkaxel
  • bursit
  • artros i axelled
  • akromioklavikularledsskada/-artros
  • nackrelaterad smärta
  • luxation i axelled
  • artrit.

Behandling

Handläggning vid behandling

Handläggning vid frusen skuldra omfattar:

  • smärtlindring med COX-hämmare eller paracetamol peroralt, enskilt eller i kombination, beroende på smärtintensitet
  • fasanpassad fysioterapi i form av stöd i egenvård, rådgivning kring smärta, aktivitet och träning samt hjälp att återfå muskelfunktion och styrka i samband med utläkning för att bibehålla rörlighet och motverka muskelatrofi
  • intraartikulär kortisoninjektion vid behov, särskilt i tidig fas, för att minska smärta och förbättra rörlighet – använd bildvägledning (till exempel ultraljud) för att öka precisionen
  • kirurgisk behandling i sällsynta fall vid utebliven förbättring, för mobilisering eller kapsellösning.

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Relaterad information

Kompletterande underlag

Referenser

Referenser för hela kunskapsstödet. [R][R][R]