Hammartå och andra småtådeformiteter
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
Rekommendation om egenvård. Remiss till ortopedi vid otillfredsställande effekt av egenvård.
Specialiserad vård
Ortopedi för ställningstagande till korrigerande kirurgi.
Remissrutiner
Cosmic
- Vårdbegäran ska användas när remittenten bedömer att vården/utredningen behöver övertas av mottagande enhet.
- Konsultremiss ska användas som en ”frågeremiss” när remittenten avser att behålla vårdansvaret, men önskar remissmottagarens utlåtande i Cosmic.
Telefonkonsultation
Ortopedkonsult sökes via växeln.
Remissindikationer
Vid utebliven effekt (längre än 6–12 månader) av egenvård och smärtlindring remiss till ortopedklinik.
Remissinnehåll
- Preliminär diagnos
- Frågeställning
- Anamnes
- Symtom
- Status
- Slätröntgen, max 6 månader gammal
- Erhållen behandling
- Patientens inställning
- Rökning
- Tolkbehov
Återremittering
Om patienten avslutas efter ett första besök ska frågeställningen besvaras i remissvaret som också kan innehålla råd för fortsatt omhändertagande på primärvårdsnivå. Återremiss skickas från specialistvård till primärvården när patienten behöver uppföljning efter inneliggande vård eller i samband med avslut av upprepad poliklinisk kontakt med specialistvården när det finns behov av fortsatt uppföljning.
Omfattning av kunskapsstödet
Kunskapsstödet behandlar utredning, behandling och rehabilitering inom primärvård samt specialiserad vård av ett flertal typer av deformiteter i de små tårna, som exempelvis hammartå, klotå, mallettå och överridande tå.
Om hälsotillståndet
Definition
En tå kan få deformitet i en eller fler tåleder som hindrar att den kan rätas ut. Det finns ett flertal typer av deformiteter i de små tårna, det vill säga tå 2—5. Den vanligast förekommande deformiteten är hammartå. [R][R][R]
Olika typer av deformiteter i de små tårna och vad det innebär:
- Hammartå är en flexionsdeformitet i proximala interfalangealleden (PIP-leden), figur 1.
- Klotå är en tådeformitet med flexion både i proximala och distala interfalangeallederna (PIP respektive DIP), figur 2.
- Hammartå och klotådeformiteter innebär ofta även en extensionsdeformitet med subluxation i metatarsofalangealleden (MTP-leden).
- Mallettå är en flexionsdeformitet i DIP-leden, figur 3.
- Överridande tå är en felställning, där tån lägger sig över intilliggande tå, figur 4.
Riskfaktorer
Följande faktorer kan öka risken [R][R] för att utveckla hammartå:
- hereditet
- trånga skor med hög klack och smalt tåparti
- bristning i den plantara plattan och ledkapseln på grund av degeneration eller trauma
- överrörlighet
- hallux valgus
- reumatoid artrit
- tillstånd efter septisk artrit
- neuromuskulära sjukdomar
- neuropati vid till exempel diabetes mellitus.
Utredning
Symtom
Patienten kan ha deformitet i de små tårna utan besvär. Följande symtom kan förekomma [R][R][R]:
- smärta kring MTP- och PIP-led samt på toppen av tån
- hudförhårdnad plantart under MTP-led, över PIP-led eller på toppen av tån
- sårproblem
- svårighet för patienten att sträcka ut tån i PIP-leden, DIP-leden eller båda lederna.
Som konsekvens kan patienten ha svårt att hitta skor som passar.
Status
Följande statusfynd är typiska [R][R][R] vid småtådeformiteter:
- en eller flera tår är krökta och oftast drabbas tå nummer två men alla små tår kan drabbas, även bilateralt
- vid hammartå förekommer kontraktur av PIP-led
- vid klotå förekommer kontraktur av PIP- och DIP-leden
- vid mallettå är enbart DIP-leden drabbad
- extensionsställning med eller utan luxation i MTP-leden
- överridande tår kan förekomma, där hammartån ligger över intilliggande tå
- hudförhårdnad förekommer plantart under MTP-led, över PIP-led eller på toppen av tån.
Handläggning vid utredning
Diagnosen hammartå ställs i de flesta fall kliniskt. Bilddiagnostik är aktuell vid bedömning inför kirurgi eller om symtom samt status talar för annan diagnos.
Undersökningar
Bilddiagnostik
Belastade röntgenbilder av fot i standardprojektioner frontal och från sidan rekommenderas alltid vid remiss till kirurg eller vid misstanke om annan diagnos.
Behandling
Handläggning vid behandling
Behandlingen sker i följande steg [R][R]:
- Behandling utgörs i första hand av egenvård och smärtlindring.
- Om patienten fortfarande har smärta trots egenvård bör patienten remitteras till fysioterapeut och ortopedteknisk mottagning för bedömning av behandlingsalternativ.
- Vid kvarstående, påtagliga besvär bör patienten röntgas inför remiss till ortoped för ställningstagande till fotkirurgi.
Det är viktigt att skilja mellan hammartå, klotå, mallettå och överridande tå eftersom felställningarna leder till olika behandlingsval.
Behandlingsval
Läkemedelsbehandling
Vid uttalad smärta kan smärtlindring övervägas med följande läkemedel:
- paracetamol
- COX-hämmare.
Dessa kan intas var för sig eller vid behov kombineras.
Fysioterapeutisk behandling
Vid mild och moderat tådeformitet finns möjlighet att lindra smärta och motverka progress av felställning av tån genom att [R][R][R][R][R]:
- utföra lätt traktion av metatarsalleden och kraniell glidning av ledytan för optimal placering av leden
- tejpa tån och leden för att förstärka bra läge i leden
- stärka fotens intrinsic muskulatur
- stärka fotens flexormuskulatur
- töja både tårnas flexor- och extensormuskulatur
- töja fotledens extensorer
- töja vadmuskulatur.
Fysioterapeut bör även bedöma patientens gångmönster för justering av stegavveckling både med och utan skor. Inkludera muskelkedjan från höft till fot i bedömningen.
Mer information finns i:
- Träningsprogram vid hammartå och andra småtådeformiteter, Bilaga 2
- Träningsprogram efter framfotskirurgi, Bilaga 3.
Kirurgisk behandling
Ställningstagande till kirurgisk behandling, inklusive eventuell operation, bör utföras av ortoped med dokumenterat fördjupad kompetens inom fot- och fotledskirurgi.
När kirurgisk behandling är indicerad genomförs vid hammartån en korrektion med artrodes av PIP-led kombinerad med mjukdelsingrepp och eventuell osteotomi på metatarsalbenet. Åtgärderna för klotå och mallettå skiljer sig beroende på typen av felställning [R][R][R][R][R][R][R][R].
Uppföljning
Huvudprincipen är att den kliniska uppföljningen följer behandlingsansvaret.
Försäkringsmedicin och intyg
Sjukskrivning
Information och vägledning kring sjukskrivning, finns på Socialstyrelsens webbplats:
Huvudprincipen är att sjukskrivning följer behandlingsansvaret dvs. den läkare som bedömt att ett tillstånd ska behandlas eller utredas vidare är också den som sjukskriver om man bedömer att tillståndet ger en nedsatt arbetsförmåga. Detta gäller både vid elektiva besök och vid besök på akutmottagning. OBS! Gäller ej jourmottagningen i Västerås som aldrig skriver sjukintyg – patienten får kontakta sin vårdcentral för detta.
Primärvården ansvarar för sjukskrivning fram till ett första mottagningsbesök inom specialistvården. Om patienten avslutas inom specialistvården i och med det första besöket kvarstår ansvaret för sjukskrivningen inom primärvården. Om specialistvården påbörjar en utredning, behandling och/eller uppföljning av ett tillstånd och det är detta tillstånd som gör patienten arbetsoförmögen är det specialistvården som ansvarar för sjukskrivningen fram tills att primärvården accepterat en utremittering. Detta gäller även om specialistvården remitterat vidare patienten för vård i ett annat län – då är det upp till specialistklinikerna sinsemellan att besluta vem av dem som sköter sjukskrivningen.
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
Relaterad information
Mer information om Nationella rekommendationer för fotkirurgi finns på webbplatsen Sveriges läkarförbund:
Nationella rekommendationer – Svensk Ortopedisk Förening, Svenska Fotkirurgiska Sällskapet