Reaktiv artrit
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
Patienten handläggs i de flesta fall i primärvården.
Specialiserad vård
Vid långvariga symtom och/eller hög sjukdomsaktivitet trots given behandling bör patienten remitteras till reumatolog för ställningstagande till behandling.
Remissrutiner
Cosmic
- Vårdbegäran ska användas när remittenten bedömer att vården/utredningen behöver övertas av mottagande enhet.
- Konsultremiss ska användas som en ”frågeremiss” när remittenten avser att behålla vårdansvaret, men önskar remissmottagarens utlåtande i Cosmic.
Remissinnehåll
-Relevant anamnes och status enligt nedan
-Provsvar: HLA - B27 samt SR, CRP Blodstatus Kreatinin, ALAT Urinsticka.
Återremittering
Om patienten avslutas efter ett första besök ska frågeställningen besvaras i remissvaret som också kan innehålla råd för fortsatt omhändertagande på primärvårdsnivå.
Återremiss skickas från specialistvård till primärvården när patienten behöver uppföljning efter inneliggande vård eller i samband med avslut av upprepad poliklinisk kontakt med specialistvården när det finns behov av fortsatt uppföljning.
Om hälsotillståndet
Definition
Reaktiv artrit är en aseptisk artrit inducerad av infektion på annan plats i kroppen. Vid reaktiv artrit kan Reiters triad förekomma, vilket omfattar artrit, uretrit och irit/konjunktivit.
Förekomst
Prevalensen i Sverige är cirka 40 på 100 000 individer och sjukdomen drabbar ofta unga vuxna.
Orsaker
Den exakta patogenetiska mekanismen är inte känd. En utlösande fokal infektion kan påvisas hos högst hälften av patienterna. Det finns en association med förekomst av genvarianten HLA-B27.
Artrit uppträder vanligen 1–4 veckor efter en infektion, som kan ha varit asymtomatisk. Vanliga patogener är Salmonella, Shigella, Yersinia, Campylobacter och Chlamydia.
Samsjuklighet
Flera sjukdomar är associerade med HLA-B27 som till exempel:
- inflammatorisk tarmsjukdom, IBD
- psoriasis
- ankyloserande spondylit.
Utredning
Symtom
Ofta ses:
- asymmetrisk mono- eller oligoartrit
- artrit i nedre extremiteter
- ryggsmärta.
Exempel på associerade besvär som förekommer är:
- entesopati med akillestendinit, plantarfasciit, daktylit
- irit, konjunktivit
- uretrit
- sakroiliit.
Balanit och erytema nodosum är mer sällan förekommande.
Anamnes
Fråga om:
- genomgången infektion
- symtom utöver ledbesvär
- andra sjukdomar eller trauma.
Status
Undersök följande:
- allmäntillstånd
- ledstatus
- ögonstatus
- senfästen
- hud.
Handläggning vid utredning
Mono- eller oligoartrit tillsammans med ett eller flera associerade symtom hos en i övrigt ledfrisk person stärker misstanken.
Kontrollera laboratorieprover främst i diagnostiskt syfte och för att verifiera utlösande agens. Den viktigaste differentialdiagnosen vid monoartrit är septisk artrit. Överväg behov av ledpunktion för ledvätskeanalys.
Provtagningar
Överväg följande prover:
- CRP eller SR för att bedöma graden av inflammation, samt för differentialdiagnostik mot septisk artrit
- blodstatus
- odlingar eller serologisk provtagning för att verifiera utlösande agens.
Differentialdiagnoser
Flera differentialdiagnoser kan övervägas:
- septisk artrit
- kristallartrit
- psoriasisartrit
- reumatoid artrit
- SLE
- ankyloserande spondylartrit
- infektionsrelaterad artrit, orsakad av till exempel borrelia eller gonokocker
- sarkoidos.
Behandling
Handläggning vid behandling
- Ge information om sjukdomen och att prognosen är god.
- Behandla eventuell bakomliggande infektion enligt separat rekommendation.
- Ge NSAID och råd om avlastning av leden vid behov.
- Överväg kontakt med fysioterapeut vid längre eller uttalade besvär.
- Överväg lokal steroidinjektion, särskilt vid stor svullnad i knäled då tappning kan vara aktuellt.
Artriten läker oftast ut inom ett år, men för 10 % eller färre kan förloppet bli långvarigt och besvären kvarstå längre än så.