Svampinfektion i hårbotten
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Remissindikation
Kerion celsi +/- utbredd alopecia.
Tinea capitis/tinea barbae med samtidig lymfadenopati och feber.
Utbredd eller avvikande tinea capitis.
Terapiresitenta fall, d v s behandlingssvikt trots säkerställd svampdiagnostik och adekvat behandlling, för ställningstagande till resistensbestämning och licenspreparat griseofulvin.
Odlingsfynd av microsporum audoinii eller trichophyton indotinea.
Utbrottssituation på exempelvis på förskola/skola eller idrottsklubb som utövar fullkontaktsport.
Omfattning av kunskapsstödet
Denna rekommendation behandlar infektioner i hårbotten orsakade av dermatofyter, tinea capitis. Dermatofytinfektion i hud och naglar och infektion av jästsvampar behandlas i separata rekommendationer.
Om hälsotillståndet
Definition
Svampinfektioner orsakas huvudsakligen av två svamptyper:
- trådsvampar (dermatofyter, varav de medicinskt viktiga är Trichophyton, Microsporum och Epidermophyton)
- jästsvampar (Candida, Malassezia, Cryptococcus och Trichosporon).
På senare år har resistens påvisats hos både jästsvampar och trådsvampar. Vid terapisvikt kan resistensbestämning behövas.
Förekomst
Svampinfektion i hårbotten är vanligare hos barn än vuxna. Infektionen är smittsam och kan ibland orsaka små utbrott på förskolor exempelvis via direktkontakt, kammar eller mössor.
Orsaker
Dermatofyter förekommer inte i människans normala hudflora, men kan smitta mellan människor (antropofila) och till människa från djur som katt, hund, marsvin och nötkreatur (zoofila). Smitta kan ge upphov till:
- svampinfektion i hårbotten (tinea capitis), inklusive kerion (djupare inflammation i hårbotten)
- ringorm (tinea corporis)
- ljumsksvamp (tinea inguinalis)
- fotsvamp (tinea pedis), interdigital, mockasin eller vesikulär
- nagelsvamp (tinea unguium).
Utredning
Symtom
- Fläckvis, ibland diffust, håravfall, ofta med avbrutna hårstrån.
- Riklig fjällning.
- Ibland djupare, ömmande, inflammation (kerion) med håravfall, sår och abscesser som obehandlad kan ge bestående ärrbildning med hårförlust (ovanligt).
Anamnes
- Exponering för djur.
- Symtom hos familjemedlemmar eller andra nära kontakter.
Handläggning vid utredning
- Vid misstänkt svamp i hårbotten, utför mykologisk diagnostik.
- Be patienten ta kontakt med veterinär vid misstänkt smitta från husdjur.
- Vid misstänkt kerion handlägg i samråd med hudmottagning, ofta remissfall.
- Vid spridning på förskola eller skola, handlägg i samråd med hudmottagning.
Provtagningar
Skrapprov för att påvisa dermatofyter med mikroskopi och odling/PCR (viktigt att få tillräcklig mängd) tas från:
- hårbotten – skrapa med pincett/kyrett från randzonen mot frisk hud
- hårstrå – drag ut hårstrån med pincett.
Differentialdiagnoser
Möjliga differentialdiagnoser är till exempel:
- psoriasis
- seborroisk dermatit
- alopecia areata
- follikulit, furunkulos
- trichotillomani
- diskoid lupus erytematosus.
Behandling
Handläggning vid behandling
Bekräftad dermatofytinfektion i hårbotten bör föranleda:
- undersökning och provtagning av syskon, vuxna endast vid besvär
- patientråd om byte till nya borstar och kammar samt tvätt av mössor och sängkläder.
Efter insättning av behandling kan barn återvända till förskola och skola.
Behandlingsval
Okomplicerad tinea i hårbotten, liksom i hud och naglar, ska primärt utredas och behandlas i primärvården. Verifiera alltid klinisk misstanke om tinea capitis med svampodling alternativt PCR enligt anvisning.
Vid stark misstanke om tinea capitis kan per oral behandling med terbinafin inledas direkt efter säkrad odling, parallellt med ketokonazol-schampo. Vid bekräftad tinea ombesörjer behandlande läkare familjescreening av alla syskon (oavsett förekomst av symtom) och vuxna med symtom.
Familjebehandling med ketokonazol-schampo inleds efter det att screeningsprov tagits, och tillägg av per oral behandling ges sedan till odlingspositiva.
Läkemedel och doseringar
Lokal behandling (för att minska spridningsrisk innan effekt av per oral behandling nås): ketokonazol-schampo 1 x 1 i 1 vecka, sedan 2 gånger i veckan fram till klinisk utläkning.
Systemisk behandling: tablett terbinafin 250 mg 1 x 1 till vuxna och enligt vikttabell till barn och spädbarn. Tabletten kan krossas eller pulveriseras och blandas med mat för att underlätta intag.
<20 kg: 0,25 mg x 1 (62,5 mg)
20-40 kg: 0,5 x 1 (125 mg)
>40 kg: 1 x 1 (250 mg)
Behandlingstid i okomplicerade fall: 4 veckor.
Kontrollodling efter avslutad behandling krävs i okomplicerade fall inte. Man får höra av sig till behandlande läkare vid behandlingssvikt eller bristande följsamhet till behandling av olika skäl.
Kontroll av leverprover behövs inte rutinmässigt inför eller under terbinafinbehandling, utan tas endast vid behov vid tecken på leversvikt.
Övrig information/åtgärder:
Sängkläder, handdukar, mössor och andra huvudbonader tvättas i minst 60 grader. Borstar, kammar, hårklippningsapparater och hårsaxar kastas eller desinficeras med klorin. Undvika att dela angivet inom och utom familjen.
Rekommenderade behandlingar
Rekommenderad behandling är terbinafin peroralt, då infektionen ligger djupare i hårfolliklarna. Ketokonazolschampo bör ges parallellt med peroral behandling. Om odling visar Microsporum bör griseofulvin övervägas, remiss till hudmottagning.
Läkning bör bekräftas mykologiskt. Vanligtvis upprepad provtagning var fjärde vecka. Vid terapisvikt, kontakt med hudmottagning, överväg resistensbestämning i dialog med mykologiskt laboratorium.
Komplikationer
Svampinfektion i hårbotten med kraftig inflammation (kerion) kan läka med ärrbildning och ge bestående hårförlust.