Kliniska kunskapsstöd

Svårläkta sår

Visa innehåll för:Primärvård

Svårläkta sår

Vårdnivå, samverkan och remissrutiner

Vårdnivå och samverkan

Innehållet gäller för Örebro län

Syfte och omfattning 
Denna rutin ska säkerställa att patienter med svårläkta sår, inklusive bensår, utreds och behandlas adekvat. 

Rutinen omfattar samtliga patienter med sår som inte läker inom 4 veckor inom primärvård, slutenvård och kommunal hälso- och sjukvård. 

 

Ansvar och roller 
Läkare, distriktssköterskor sjuksköterskor och undersköterskor inom primärvård, slutenvård och kommunal vård ansvarar gemensamt för att säkerställa korrekt utredning och behandling av svårläkta sår. 

Tydlig ansvarsfördelning ska framgå av lokala rutiner. 

 

Övergripande riktlinjer och kunskapsstöd 
Följ nationella och regionala riktlinjer via 1177 för vårdpersonal och Nationellt kliniskt kunskapsstöd. 

Nationella riktlinjer 

  • Svårläkta sår  

Regional riktlinje 

  • Vårdriktlinje för diabetesfoten och diabetesfotsår i primärvård  

 

Kortversion – rutin för utredning och behandling av svårläkt sår, som ej läkt på 4 veckor. 
Processen för sårläkning inleds med en noggrann utredning. Distriktssköterska eller sjuksköterska, som ofta har den första kontakten med patienten, kan påbörja utredningen och dokumentera enligt gällande riktlinjer.  

  • Följ kunskapsstödet ”Svårläkta sår” på 1177 för vårdpersonal. 

  

Patienten bör därefter bedömas gemensamt av ansvarig sjuksköterska/distriktssköterska och läkare så snart som möjligt för diagnostik och behandlingsplan.  
Vid misstanke om venös etiologi kan distriktssköterska eller sjuksköterska inom kommunal vård remittera direkt till Venöst centrum för att minska väntetid. Patienten bör samtidigt bedömas av patientansvarig läkare. 

 

Dokumentation, diagnos- och KVÅ-kodning 
När patienten påbörjar behandling enligt denna riktlinje registreras diagnosen: 

  • Bensår L97.9  

Diagnos registreras vid nybesök och avslutningsbesök. 

Diagnoskoder 

Typ av sår 

Diagnoskod 

Arteriellt sår 

I70.2C 

Venöst sår 

I83.0 

Blandsår 

Kombination av arteriell och venös diagnos 

Diabetes typ 2 med fotsår 

E11.6 

Trycksår 

L89.x (ange grad 1–4 samt lokalisation) 

Sårskada 

T01-P 

Vaskulitsår 

L95.9 

KVÅ-koder 

Åtgärd 

KVÅ-kod 

ABI/ankeltrycksmätning 

APO32 – Dopplerundersökning av enstaka perifera kärl 

Kompressionsbehandling vid venöst bensår 

DP005 

 

Förbandsmaterial 

Använd rekommenderade och upphandlade sårprodukter enligt: 

  • ”Rekommenderade sårprodukter inom Örebro län” (Sårvårdskortet)  
  • Upphandlat förbandsmaterial via Varuförsörjningen  

Remissrutiner

Innehållet gäller för Örebro län

Ställningstagande till remiss och konsultation 

Bedöm behov av remiss till: 

  • Kärlkirurg  
  • Venöst centrum  
  • Sårcentrum  
  • Diabetesmottagning  
  • Hudmottagning  
  • Dietist  
  • Fysioterapeut/sjukgymnast  

Telefonkonsultation kan vid behov ske med: 

  • Hudklinikens bakjour  
  • Kärlkirurgisk konsult  
  • Infektionsklinik  
  • Ortopedklinik  

 

Remissindikatorer och remissvägar 

Remiss till Venöst centrum 

Vid sår på nedre underbenet med: 

  • normalt eller måttligt sänkt ABI/AAI  
  • venösa hudförändringar och/eller varicer  
  • ingen annan uppenbar hudpatologi  

Remiss kan skickas av ansvarig distriktssköterska eller sårsjuksköterska. 

 

Remiss till Kärlthoraxkliniken USÖ 

Vid arteriell insufficiens 

  • ABI/AAI < 0,8  

Observera att patienter med blandad venös och lindrig till måttlig arteriell insufficiens ofta är aktuella för remiss till Venöst centrum primärt. 

Vid misstanke om kritisk benischemi 

Kritisk bensichemi kännetecknas av vilovärk, sår eller gangrän sedan > 2 veckor kombinerat med: 

  • ankeltryck < 50–70 mmHg  
  • ABI < 0,5  
  • tåtryck < 30–50 mmHg  

Hos patienter med diabetes, ödem eller stela kärl kan falskt höga värden förekomma (AAI > 1,3). Kritisk ischemi kan därför föreligga trots högre uppmätta värden. 

Märk remissen: 
”Diagnosfråga kritisk benischemi – vårdförlopp (VF)” 

Vid misstanke om falskt högt ankeltryck hos diabetiker kan tåtrycksmätning via klinisk fysiologi vara aktuellt, men detta får inte fördröja handläggningen. 

Kontakta kärlkirurgisk konsult vid tveksamhet. 

 

Remiss till hudkliniken 

Vid: 

  • misstanke om inflammatoriskt sår  
  • oklar etiologi  
  • utebliven läkning trots behandling vid Venöst centrum eller kärlsektionen  

Remissen ska innehålla: 

  • typ av sår och etiologisk bedömning  
  • anamnes och status  
  • ABI/AAI och eventuellt venduplex  
  • genomförda behandlingsförsök  
  • typ av omläggning och kompressionsbehandling  
  • fotografi  

 

Remiss till Sårcentrum 

För digital sårbedömning eller vid: 

  • oklar genes  
  • utebliven läkning trots specialistbehandling  

Virtuellt Sårcentrum Region Örebro län används enligt lokala rutiner. 

 

Akut konsultremiss 

Vid: 

  • snabb progress av sår eller gangrän  
  • infektiösa fotkomplikationer  
  • hot mot extremitetens viabilitet  
  • sensorisk eller motorisk påverkan  

ska direktkontakt tas med kärlkirurg eller motsvarande specialist för akut eller subakut bedömning. 

 

Akut inläggning vid diabetesfot 

Diabetiker med fotsår ska akut bedömas vid: 

  • infekterat sår med feber och CRP-stegring  
  • snabb progress  
  • misstänkt abscess  
  • sen- eller ledengagemang  
  • akut gangränhot  

Observera att djup infektion kan föreligga även utan feber eller tydliga lokala symtom. Var frikostig med akut konsultation. 

 

Intervention vid Kärl-Thoraxkliniken eller Sårcentrum 

De flesta interventioner på artär- och vensidan är idag minimalinvasiva och kan genomföras dagkirurgiskt i lokalbedövning. 

Behandling kräver dock att patienten kan medverka och mobiliseras efteråt för att minska risk för exempelvis DVT. 

Patienter med svår allmänsjukdom eller uttalad konfusion är ofta inte aktuella för intervention. Kontakta Venöst centrum eller kärlkirurgisk konsult vid behov av diskussion. 

 

RiksSår 

RiksSår är ett nationellt kvalitetsregister med syfte att: 

  • förbättra livskvalitet  
  • förkorta läkningstid  
  • säkerställa kontinuitet  
  • minska smärta och antibiotikaanvändning  

 

Negativt tryck – NPWT 

Negativt tryck (Negative Pressure Wound Therapy, NPWT) är ett komplement vid behandling av svårläkta sår. 

Behandlingen kan bidra till: 

  • minskad sårvolym  
  • reducerat ödem  
  • stimulerad granulation  

Evidensen är begränsad men klinisk erfarenhet talar för effekt i utvalda fall. 

I Region Örebro län används både stationära och portabla system. Upphandlade portabla system (2026): 

  • PICO (Smith & Nephew)  
  • Avance Solo (Mölnlycke)  
  • Avelle (Convatec)  

Indikationer 

  • venösa bensår  
  • trycksår  
  • diabetesfotsår  
  • kirurgiska sår  

Kontraindikationer 

  • ischemiska sår  
  • nekrotisk sårbädd  
  • obehandlad infektion  
  • osteomyelit  
  • blödningsrisk  
  • exponerade kärl eller organ  
  • tumörvävnad i såret (undantag palliativ vård)  

Behandlingen initieras och följs upp av personal med särskild sårkompetens och utvärderas regelbundet, vanligtvis veckovis under 2–3 veckor. 

NPWT kan kombineras med kompressionsbehandling. 

Följ alltid tillverkarens instruktioner. 

 

Omfattning av kunskapsstödet

Den här rekommendationen avser att ge stöd i basbedömning, basbehandling och uppföljning av svårläkta sår. Nationella kliniska kunskapsstöd finns även för benartärsjukdom, venös insufficiens och varicer samt diabetes med fotkomplikationer.

Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp

Om hälsotillståndet

Definition

Definitionen av svårläkta sår är sår som inte läkt eller inte förväntas läka inom fyra till sex veckor.

Förekomst

Omkring 0,4 % av befolkningen har svårläkta sår.

Livskvalitet

Den enskilde individen kan uppleva försämrad livskvalitet på grund av utebliven sårläkning och långvarig smärta. Patienterna upplever ofta nedstämdhet, oro, ångest och social isolering med känsla av ensamhet och hopplöshet.

Orsaker

Svårläkta sår är symtom som kan vara orsakade av flera olika grundsjukdomar. Orsaken till såret måste behandlas för optimal sårläkning och för att förhindra nya sår. Inte sällan rör det sig om sår där flera orsaker samverkar.

De vanligaste orsakerna till ben- och fotsår är

  • cirkulationsrubbningar, som venös, arteriell och arteriovenös insufficiens
  • diabetes
  • tryck eller tryck i kombination av skjuv (när olika vävnadslager förskjuts i förhållande till varandra)
  • sårskada orsakad av trauma på nedre extremiteten
  • atypiska sår kan ha mycket varierande orsaker, inklusive hudtumörer.

Utredning

Initial bedömning, basbedömning

Svårläkta sår delas upp i olika sårdiagnoser beroende på sårets orsak. Basbedömningen ligger till grund för preliminär diagnos, fortsatt utredning och behandling av ett svårläkt sår. Basbedömning innebär en sammanvägd bedömning av anamnes, allmänstatus, kärlstatus samt kliniska fynd och kännetecken enligt tabell Initial bedömning av sårtyp, vanligt förekommande attribut och kännetecken.

I basbedömningen, när det gäller svårläkta sår på benen, ingår alltid pulspalpation, ankel- och armtrycksmätning samt beräkning av ankel-armtrycksindex (ABI).

Ta ställning till remittering enligt personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp för svårläkta sår. Det är av största vikt att orsaken till såret tidigt åtgärdas.

Bilaga - Exempelbilder på sårtyper.pdf

Tabell 1. Initial bedömning av sårtyp, vanligt förekommande attribut och kännetecken.

Sårtyp

Lokalisation

Ankel- armtrycksindex (ABI)

Vanliga kännetecken

Venöst sår

Kring malleolerna (fotknölarna) eller underben.

Normalt (0,9–1,4).

Ödem, varicer, eksem, venösa hudförändringar (såsom brun missfärgning i ankelhöjd).

Arteriellt sår, med kritisk benischemi

Tå, framfot eller häl.

Sänkt (< 0,5).

Vilovärk i foten > 2 veckor, ofta värst nattetid, ofta svarta nekroser, svaga eller inga fotpulsar, sänkt tåtryck (< 30–50 mmHg).

Arteriellt sår, med lätt till måttlig arteriell insufficiens

Fot eller underben.

Sänkt (< 0,9).

Vilovärk, svaga eller inga fotpulsar.     

Arteriovenöst sår

Fot eller underben.

Sänkt (< 0,9).

Blandbild: kännetecken från både venöst och arteriellt sår.   

Trycksår

Tryckutsatta hudområden till exempel hälar, fotknölar, sacrum, sittbensknölar och höfter.

 

Lokaliserad skada i hud eller underliggande vävnad, vanligtvis över benutskott, som ett resultat av tryck, eller tryck i kombination med skjuv.

Traumatiskt sår

Fot och ben, ofta framsida underben.

Normalt (0,9–1,4).

Uppstått efter trauma. Ofta svullna sårkanter.

Atypiskt sår (inklusive tumörsår)

Avvikande sårlokalisation. Förekommer på underben, men kan finnas var som helst på kroppen.

 

Uppfyller inte kriterier för övriga sårtyper. Avvikande utseende, snabbt förlopp, oproportionerlig smärta, eller sår som trots basbehandling inte visar tendens att läka.

Diabetesrelaterade fotsår

Sår vid eller nedom malleolerna.

Stela kärl och ödem kan ge falskt höga ABI.           

Runda, djupa, utstansade sår med gula/svarta nekroser, ofta kallusbildning, underminering i sårkanterna.

Tabell 1. Initial bedömning av sårtyp, vanligt förekommande attribut och kännetecken.

Sårtyp

Lokalisation

Ankel- armtrycksindex (ABI)

Vanliga kännetecken

Venöst sår

Kring malleolerna (fotknölarna) eller underben.

Normalt (0,9–1,4).

Ödem, varicer, eksem, venösa hudförändringar (såsom brun missfärgning i ankelhöjd).

Arteriellt sår, med kritisk benischemi

Tå, framfot eller häl.

Sänkt (< 0,5).

Vilovärk i foten > 2 veckor, ofta värst nattetid, ofta svarta nekroser, svaga eller inga fotpulsar, sänkt tåtryck (< 30–50 mmHg).

Arteriellt sår, med lätt till måttlig arteriell insufficiens

Fot eller underben.

Sänkt (< 0,9).

Vilovärk, svaga eller inga fotpulsar.     

Arteriovenöst sår

Fot eller underben.

Sänkt (< 0,9).

Blandbild: kännetecken från både venöst och arteriellt sår.   

Trycksår

Tryckutsatta hudområden till exempel hälar, fotknölar, sacrum, sittbensknölar och höfter.

 

Lokaliserad skada i hud eller underliggande vävnad, vanligtvis över benutskott, som ett resultat av tryck, eller tryck i kombination med skjuv.

Traumatiskt sår

Fot och ben, ofta framsida underben.

Normalt (0,9–1,4).

Uppstått efter trauma. Ofta svullna sårkanter.

Atypiskt sår (inklusive tumörsår)

Avvikande sårlokalisation. Förekommer på underben, men kan finnas var som helst på kroppen.

 

Uppfyller inte kriterier för övriga sårtyper. Avvikande utseende, snabbt förlopp, oproportionerlig smärta, eller sår som trots basbehandling inte visar tendens att läka.

Diabetesrelaterade fotsår

Sår vid eller nedom malleolerna.

Stela kärl och ödem kan ge falskt höga ABI.           

Runda, djupa, utstansade sår med gula/svarta nekroser, ofta kallusbildning, underminering i sårkanterna.

Symtom

Venösa sår

Vid venösa sår är det vanligt med:

  • svullnad och tyngdkänsla i benen, särskilt kvällstid
  • klåda
  • smärta som minskar vid högläge.

Arteriella sår

Vid arteriella sår är det vanligt med:

  • intensiv smärta, främst nattetid, som förvärras i högläge
  • trötthet, stelhet och smärta (vadkramp) i underbenet efter varierande gångsträcka som försvinner efter en kort stunds vila (claudicatio intermittens)

Övriga sårtyper

För övriga sårtyper, se tabellen ovan.

Anamnes

Ta anamnes enligt följande:

  • såranamnes (uppkomst, duration, tidigare sår)
  • smärtanalys och smärtskattning med till exempel visuell analog skala (VAS)
  • tidigare sjukdomar inklusive varicer, djup ventrombos, bensvullnad vid graviditet
  • aktuella sjukdomar
  • tidigare sår och eventuell kärlkirurgisk intervention
  • aktuella läkemedel
  • rökning
  • alkohol
  • fysisk aktivitet
  • kost.

Status

Allmänt
  • Allmäntillstånd, rörlighet, BMI och nutritionsstatus.
  • Kärlstatus inklusive palpation av perifera pulsar och arteriell dopplerundersökning för arm- och fottryck.
  • Ankel-armtrycksindex (ABI).
  • Tåtrycksmätning vid misstanke om stela kärl.
  • Sårstatus med sårstorlek, sårlokalisation, sekretion, fibrin, nekros, granulationer, sårkanter och tecken på sårinfektion.
  • Huden runt såret, till exempel ödem, eksem, maceration, blåsbildning, rodnad eller blek hud, hyperpigmentering, varicer och behåring.
Venösa sår
  • Normalt ankel-armtrycksindex 0,9–1,4.
  • Sår, ofta fibrinbelagda, kring malleolerna eller på underbenet.
  • Symtomgivande varicer (slingriga vener > 3 mm vida).
  • Ödem med eller utan inflammation, där annan orsak uteslutits som till exempel hjärtsvikt.
  • Hudförändringar som hyperpigmentering, eksem eller atrophie blanche.
Arteriella sår
  • Svaga eller inga palpabla perifera pulsar.
  • Distala trycken över arteria dorsalis pedis och arteria tibialis posterior är sänkta.
  • Ankel-armtrycksindex < 0,9.
  • Sår distalt på foten, ofta på fotrygg, tå och häl men kan även sitta på underbenet.
  • Långsam kapillär återfyllnad efter tryck jämfört med hud med god blodcirkulation.
  • Foten blir kall och blek i högläge och varm och röd om foten sänks, beroende på reaktiv hyperemi.
Arteriovenösa sår

Arteriovenösa sår har en blandad bild med kännetecken från både venöst och arteriellt sår.

Diabetesrelaterade fotsår

Diabetesrelaterade fotsår kan uppstå på grund av neuropati och/eller angiopati.

  • Neuropati som är motorisk (svaghet, felställning), sensorisk (nedsatt känsel, smärta) eller autonom (nedsatt svettning).
  • Svår smärta vid ischemiskt sår.
  • Lokaliserade vid eller nedanför malleolerna.
Trycksår
  • Lokaliseras till tryckutsatta hudområden som till exempel hälar, fotknölar, sacrum, sittbensknölar och höfter.
  • Trycksåret kan ses som hel hud eller öppet sår.
Traumatiska sår
  • Har uppstått efter trauma.
  • Lokaliseras framförallt på underben och fot.
  • Normalt ankel-/armtrycksindex (0,9–1,4).
  • Svullna sårkanter.
Atypiska sår
  • Sår som inte stämmer in på arteriella, venösa, arteriovenösa, diabetesrelaterade fotsår, traumatiska sår eller trycksår.
  • Inkluderar tumörsår.
  • Kan ha avvikande utseende och lokalisation, oproportionerlig smärta och snabbt förlopp.

Provtagningar

  • Blodsockerkontroll/HbA1c vid misstanke om eller manifest diabetes.
  • Vid behov kompletterande provtagning utifrån patientens allmäntillstånd och eventuell samsjuklighet.

Behandling

Initial behandling, basbehandling

Basbehandling påbörjas direkt och omfattar:

  • smärtbehandling
  • sårrengöring, debridering och såromläggning
  • infektionsbehandling vid kliniska tecken på infektion
  • kompressionsbehandling anpassad efter ankel-armtrycksindex och diagnos
  • tryckavlastning – remiss till arbetsterapeut, medicinsk fotterapeut, ortopedtekniker
  • medicinsk fotvård vid diabetes och vid arteriell insufficiens
  • rökstopp
  • information till och dialog med patienten om diagnos, fortsatt utredning, behandling, egenvård och nutrition.

Dokumentera sårstatus fortlöpande. Fotodokumentation, om möjligt i journalsystemet. Utse en såransvarig personal för behandlingskontinuitet fram till läkning. Registrering i RiksSår för uppföljning.

Behandling vid sårsmärta

Smärta hämmar sårläkning genom en sympatikusmedierad kärlsammandragning.

  • Identifiera och behandla orsaken till smärtan.
  • Behandla vid tecken på infektion.
  • Undanröj lokala smärtfaktorer som ödem, inflammation, trauma, maceration och tryck.
  • Utvärdera och dokumentera smärtintensitet och karaktäristika.
  • Ge lokal och/eller systemisk farmakologisk smärtbehandling.
  • Minimera smärta vid sårbehandling och omläggning genom att:
    • rengöra sår och hud med nytappat, kroppstempererat kranvatten
    • smärtbehandla inför debridering
    • använda skonsamt förband som inte häftar i såret
    • använda barriärskydd på huden närmast såret.

Fulltext i vårdprogrammets kapitel 9.2 Smärtanalys och smärtbehandling

Behandling vid infektion

Sårinfektion är en klinisk diagnos. Bakterier förekommer i alla svårläkta sår, men sårodling och behandling initieras endast om det finns kliniska tecken på infektion. Särskilda regler finns vid misstanke om MRSA.

Riskfaktorer för sårinfektion är diabetes, immunosuppression, ödem, benartärsjukdom, lång sårduration, stort sår, nekrotisk vävnad i sårbotten och sårlokalisation nära kontaminerat område.

Pågående kompressionsbehandling fortsätter som en viktig del av behandlingen vid ödem.

Tecken på lokal sårinfektion:

  • nytillkommen, ökad eller ändrad smärtbild
  • illaluktande sår
  • ökad eller ändrad sekretion
  • nytillkommet ödem runt såret
  • nytillkommen rodnad närmast sårkanten, i melaninrik hud kan det vara svårt att upptäcka rodnaden och ibland ses istället ökad pigmentering
  • brunröd sårbädd eller biofilm.

Vid lokal sårinfektion omfattar behandlingen:

  • rengöring
  • debridering
  • antiseptisk/antimikrobiell lokalbehandling till dess att tecknen på lokal sårinfektion avklingat, cirka 14 dagar
  • tätare omläggningar.

Antibiotikakrävande infektion. Systemisk antibiotikabehandling är indicerat vid:

  • kliniska tecken på infektion (manifest eller tecken på spridning av lokal infektion)
  • erysipelas
  • odlingsfynd av betahemolyserande streptokocker grupp A, C eller G
  • allmänpåverkan
  • feber
  • tecken till disseminerad infektion.

Läkemedelsbehandling vid antibiotikakrävande infektion:

  • vid erysipelas – penicillin V 1 g x 3 i 10 dagar (betahemolyserande streptokocker grupp A, C eller G)
  • vid manifest sårinfektion – flukloxacillin 1 g x 3 i 10 dagar (Staphylococcus aureus)
  • vid penicillinallergi typ 1 ges klindamycin 300 mg x 3 i 10 dagar.

Patienter med diabetes får oftare än andra antibiotikakrävande infektioner. Infektionstecknen är ofta diskreta varför särskild observans krävs. Om foten är varm, röd och svullen, ta skyndsamt kontakt med ortopeden då diabetesosteoarthropati (Charcotfot) måste behandlas eller uteslutas.

Fulltext i vårdprogrammets kapitel 9.3 Infektionsbehandling

Sårbehandling

Generella principer för val av behandlingsmetod och förband
  • Vid bedömning och vid val av behandlingsstrategi ska såret, huden runt såret och läkningshämmande faktorer beaktas.
  • Välj debrideringsmetod utifrån patientens bakomliggande sjukdomar, sårets aktuella utseende, patientens smärtupplevelser och behandlingsmål.
  • Välj förband utifrån aktuellt sårstatus, förbandens egenskaper och kompatibilitet med varandra.
  • Omläggningsfrekvensen avgörs av sårets och omgivande hudens status och förbandets utseende.
Sårrengöring och debridering
  • Antiseptiska preparat kan användas vid kraftigt koloniserade eller infekterade sår.
  • Sårrengöringen följs ofta av debridering, som innebär att läkningshämmande faktorer som fibrin, nekroser och biofilm avlägsnas
    • mekaniskt (till exempel kurette, monofilamentsvamp, debrideringsduk)   
    • autolytiskt (hydrokolloidala förband, debrideringsgel)
    • kirurgiskt (vid behov av djupare revision).
  • Vid vissa sår är debridering olämpligt, exempelvis vid torra svarta distala nekroser (tår och hälar) hos patienter med nedsatt perifer cirkulation och vid vissa atypiska sår som pyoderma gangraenosum och vaskulit.

Fulltext i vårdprogrammets kapitel 9.4 Behandling av såret

Behandling av huden runt såret

Periwound maceration (maceration runt såret, MASD) är en hudskada runt ett sår på grund av otillräcklig hantering av sårsekret. Symtom kan vara ödem, maceration, klåda, blåsbildning och smärta.

För att skydda sårkanter används:

  • mjukgörande kräm
  • barriärskydd som silikonbaserade produkter, feta krämer, vaselin eller krämer med zinkoxid.

För att undvika hudskada:

  • ta bort kvarvarande krämrester som kan utgöra grund för bakterietillväxt
  • undvik att gnugga huden
  • använd hudvänlig olja.

För att motverka maceration:

  • välj förband som kan ta hand om aktuell vätskemängd
  • använd barriärfilm för hudskydd runt kraftigt vätskande sår
  • undvik gasvävskompresser/absorptionsförband (ABS), då de lätt blir våtvarma omslag.

För att behandla inflammation och eksem:

  • använd kortisonkräm (grupp II–III)
  • var observant på eventuell kontaktallergi.

Fulltext i vårdprogrammets kapitel 9.4.4 Huden runt såret

Kompressionsbehandling

Kompressionsbehandling är basbehandling vid venösa, arteriovenösa och traumatiska svårläkta sår på underben, men är också indicerad vid flera andra sårdiagnoser. Kompression är basbehandling vid alla former av underbensödem såvida inte kontraindikation föreligger. Används också förebyggande för att förhindra sårrecidiv eller nya sår. Kompressionsgraden anpassas efter arteriella cirkulationen. Kompression ska vara kvarliggande och tas endast av vid såromläggningen. Kompressionsbehandling ska utföras av personal med kunskap och erfarenhet av kompressionsbehandling.

Kontraindikationer för kompressionsbehandling är:

  • obehandlad grav hjärtsvikt
  • kritisk benischemi
  • om patienten genomgått kärlkirurgi där man använt en ytlig ven för by-pass nedanför knät, bör kärlkirurg rådfrågas innan kompressionsbehandlingen inleds.

Kompressionstryck:

  • Kärlutredning med doppler och beräkning av ABI ska göras för att bedöma den arteriella cirkulationen, som är avgörande för val av kompressionstryck.
  • Patienter med venösa sår bör behandlas med kompressiontryck på minst 40 mmHg och parallellt remitteras för undersökning med venös duplex och kärlkirurgisk bedömning.

Olika typer av kompressionsbehandling:

  • Kompressionsbindor är vanligen bästa alternativet vid inledning av ödembehandling.
    • kortsträcksbinda – lågelastisk binda
    • mellanelastisk binda (kohesiv binda)
    • långsträcksbinda – högelastisk binda (personalkrävande och används numera sällan)
    • flerlagerssystem (flera bindor).
  • Kompressionsstrumpor och behandlingsstrumpor används för att nå god kompression. Inför behandling med kompressionsstrumpor krävs att benödemet har behandlats med kompressionsbindor och att strumpan sedan har rätt storlek och passform.
  • Justerbar kompression är oftast lågelastisk och kan sitta kvar över natten.
  • Intermittent pneumatisk kompression (pumpstövel) kan användas som komplement vid otillräcklig effekt av en kvarliggande kompression.

Kompressionsbehandling kan genomföras som preventiv åtgärd. Underbensödem oavsett diagnos ska behandlas med kompression förutsatt att ingen kontraindikation föreligger. Om bakomliggande orsak till underbensödemet inte kan behandlas kurativt är kompressionsbehandlingen ofta livslång och ska följas upp.

Fulltext i vårdprogrammets kapitel 9.5 Kompressionsbehandling

Tryckavlastning

Trycksår uppstår vanligtvis ovan ett benutskott men kan även orsakas av medicinsk utrustning. Orsaken till skadan behöver utredas och åtgärdas snarast. Avlastning av området måste införas omgående.

  • Oavsett lokalisation, säkerställ att trycksåret avlastas så mycket som möjligt för att uppnå läkning.
  • Välj ett underlag som möter patientens individuella behov av tryckfördelning och avlastning.
  • Efter läkning är det viktigt att fortsatt avlasta området för att inte orsaka recidiv. Anpassa val av hjälpmedel utifrån personens individuella behov.

Läs mer i vårdprogrammet om tryckavlastning vid trycksår på fot eller i sätes-höftregionen, vid sängläge och sittande samt tryckavlastning för nyligen läkta sår.

Fulltext i vårdprogrammets kapitel 9.6 Tryckavlastning

Åtgärder för att förebygga trycksår, Vårdhandboken

Nutrition

Värdering av nutritionsstatus ingår i basbedömning vid svårläkta sår. Såväl övervikt som undernäring påverkar sårläkningen negativt. Vid riskbedömning för undernäring är de tre viktigaste indikatorerna oavsiktlig viktförlust, ätsvårigheter och undervikt.

  • Uppmuntra till kost rik på proteiner, vitaminer och mineraler.
  • Vid behov ordineras kosttillägg i form av näringsdryck.
  • Vid övervikt, undernäring och risk för undernäring kontaktas vid behov dietist för en nutritionsbedömning och patientanpassad åtgärdsplan.

Fulltext i vårdprogrammets kapitel 9.7 Nutrition

Läkningshämmande faktorer

Generella läkningshämmande faktorer:

  • samsjuklighet (till exempel diabetes, hjärt-/kärlsjukdom, lungsjukdom, ryggmärgsskada, anemi, uremi och bindvävssjukdom)
  • smärta
  • rökning
  • malnutrition
  • läkemedel (till exempel steroider och immunsuppressiva läkemedel)
  • alkohol.

Lokala läkningshämmande faktorer:

  • ödem
  • kraftig sårsekretion
  • nekroser och fibrin
  • lipodermatoskleros (fibros i underhud och fettvävnad)
  • ischemi
  • sårinfektion
  • hypergranulation
  • torr sårmiljö
  • lokalt tryck.

Egenvård

  • Fysisk aktivitet och rörelseträning av fotleden.
  • Rökstopp.
  • Fotvård, särskilt för diabetiker.
  • Goda matvanor.
  • Tryckavlastning.
  • Följsamhet till kompressionsbehandling.

Fulltext i vårdprogrammets kapitel 10 Sekundärprevention samt 11.2 Delaktighet, egenvård och psykosocial situation

Uppföljning

För att undvika sårrecidiv ska patienter med venösa, arteriella och arteriovenösa sår samt diabetesrelaterade fotsår följas upp tre månader efter sårläkning. Beroende på sårtyp omfattar uppföljningen cirkulation, smärta, smärtbehandling, kompression, tryckavlastning och egenvård.

Komplikationer

  • Kontaktallergi – mot komponent i kompressionsbinda, förband eller lokalt behandlingspreparat.
  • Djupare infektion – i skelett, led eller muskelfascia.
  • Gangrän.
  • Sepsis.

Kvalitetsuppföljning

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående