Tumbasartros
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
Ansvarar för
- utredning och grundbehandling, i första hand hos fysioterapeut
- tilläggsbehandling
Ortopedisk specialistvård
Ansvarar för bedömning om eventuell operation.
Remissrutiner
Remissinnehåll
- Diagnosförslag med tydlig frågeställning.
- Symtombeskrivning samt duration av besvär.
- Information om relevanta tillstånd och sjukdomar samt hur dessa är behandlade.
- Tidigare trauma och operationer.
- Yrke och eventuell sjukskrivning.
- Funktion och aktivitetsbeskrivning med aktuell gångförmåga, begränsningar i vardagen och i arbete.
- Levnadsvanor som fysisk aktivitet, rökning, alkohol samt matvanor.
- Lokalstatus, blodtryck, hjärt- och lungstatus, BMI.
- Genomförd behandling samt utvärdering av grund- och tilläggsbehandling.
- Information om aktuell röntgen (utförd eller beställd). Ange datum och utförande enhet.
- Information om huruvida patienten är intresserad av proteskirurgi.
- Aktuell läkemedelslista.
Omfattning av kunskapsstödet
Andra relaterade kunskapsstöd
Om hälsotillståndet
Tumbasartros engagerar carpometacarpal-led 1 och kallas även CMC-1-ledsartros. Hos många är tumbasartros en del i en allmän artrossjukdom.
Artros karaktäriseras av ledsmärta, rörelseinskränkning och strukturella förändringar i ledbrosk, ledens mjukdelar samt i lednära skelett.
Förekomst
Tumbasartros förekommer hos 15–25 % av alla kvinnor i medelåldern. Sjukdomen är hälften så vanlig bland män.
Riskfaktorer
- Ledskada
- Ålder över 45 år
- Kvinnligt kön
- Övervikt
- Hereditet
- Ensidig, långvarig eller ofta återkommande ledbelastning, exempelvis vid yrken som möbeltapetserare
Utredning
Symtom
Typiska symtom vid tumbasartros är
- belastnings- och rörelserelaterad smärta i tummen och runt handleden vid tum-pekfingergrepp (nyckelgrepp) samt smärta efter belastning
- ledstelhet och subluxation av CMC-I- leden
- nedsatt greppfunktion - till exempel vid nyckel- eller trepunktsgrepp (vrida nyckel i dörrlås eller greppa och lyfta ner en pärm från hylla)
- svårt att öppna upp tummen efter nyckel- eller trepunktsgrepp
- i senare skede kan vilovärk med störd nattsömn förekomma.
Smygande debut med långa perioder av lindriga besvär som avlöses av besvärsfria intervall är typiskt. När patienten söker sjukvård har besvären ofta tilltagit.
Status
Typiska statusfynd är
- svullnad, palpationsömhet och eventuell värmeökning kring tumbasen
- smärta vid aktiv och passiv rörelse i CMC-I-leden
- svårt att öppna greppet mellan tumme och pekfinger (adduktionskontraktur)
- nedsatt styrka i tumgreppet (jämför även med den kontralaterala sidan)
- sekundär översträckning i tummens MCP-leden talar för framskriden sjukdom
- positiv grinding test: undersökaren fattar metacarpale I och komprimerar CMC-I-leden under samtida rörelse varvid patienten reagera med smärta.
Handläggning vid utredning
Diagnosen ställs kliniskt efter en sammanvägd bedömning av anamnes, symtom och status.
Sambandet mellan graden av ledförändring och symtom är svagt. Det är därför viktigt att låta patientens symtom styra vidare handläggning.
Röntgenundersökning kan vara ett stöd i diagnostisering av tumbasartros.
Observera att radiologiska fynd som talar för artros inte utesluter differentialdiagnoser.
Undersökningar
Bilddiagnostik
Standardundersökning är slätröntgen i de fall röntgen är indicerat.
Radiologiska fynd som talar för artros är
- sänkning av ledspringan
- osteofyter
- ökad sklerosering och cystbildning i subkondrala benet.
Differentialdiagnoser
- Posttraumatisk artros, oftast efter Bennettfraktur (fraktur i basen av metacarpale I)
- Artros i STT-leden (leden mellan skafoideum-trapezium och trapeziodeum)
- Morbus de Quervains (radial handleds-tenosynovit)
- Reumatoid artrit
- Artriter som septisk artrit, gikt och psoriasis artrit
- Tumör
Behandling
Handläggning vid behandling
Ge individuellt anpassad och saklig information, så att patienten kan göra välgrundade ställningstaganden. Informera om:
- förväntat sjukdomsförlopp - att det är ett långt tidsperspektiv
- behandlingsmöjligheter.
Behandlingen bör alltid inledas konservativt med vila och avlastning med en ortos i kombination med information om sjukdomen, förslagsvis genom artrosskola.
Vid otillräcklig effekt ges arbetsterapeutisk tilläggsbehandling, läkemedel och hjälpmedel.
Vid fortsatt svåra besvär trots konservativ behandling kan kirurgi vara ett alternativ. Det förutsätter att patienten genomfört artrosskola och röntgats.
Observera att tecken till översträckning i tummens MCP-led talar för en framskriden sjukdom och föranleder remiss till specialistsjukvård för kirurgisk bedömning.
Kirurgi kan vara aktuellt vid
- oacceptabel smärta trots analgetika
- grava vilo- och nattliga smärtor
- svår funktionsinskränkning och behov av sjukskrivning
- kvarstående besvär trots adekvat grundbehandling.
Egenvård
Ge råd om att
- fortsätta vara aktiv med sina händer men tänka på att ta pauser
- använda handvänliga, ergonomiska redskap
- undvika belastande fingertoppsgrepp och andra belastande grepp för tummen
- fördela belastningen på fler leder
- vila handen och ändra arbetsställning vid smärta.
Behandlingsval
Arbetsterapi
Arbetsterapi innefattar
- tillverkning av ortos
- utprovning av hjälpmedel för dagliga aktiviteter
- ergonomisk rådgivning
- anpassning av arbetsplatsen.
Val av ortos bör göras utifrån patientens specifika problem och behov i samråd med patienten. Patienten kan behöva flera olika ortoser, beroende på syfte och aktiviteter. Ordinationen bör följas upp.
Utbildning och stöd
Erbjud artrosskola, förslagsvis enligt BOA (Bättre omhändertagande av artros). Utbildningen syftar till att öka patientens delaktighet och kunskap och inkluderar bland annat
- allmän information (träning, ergonomi, kost, smärthantering)
- individuell träning och eller fysisk aktivitet på recept (FaR)
- vid behov stöd för viktminskning.
Insatsen utvärderas efter tre månader, utvärderingen sker inom ramen för artrosskolan.
Läkemedelsbehandling
- Paracetamol
- COX-hämmare
- Injektion med kortison kan övervägas om basbehandling inte givit tillräcklig symtomlindring, kan upprepas vid enstaka tillfälle om smärtlindringen varat i längre än tre månader.
Observera att all insättning av läkemedel ska individanpassas och följas upp.
Kirurgisk behandling
Rutinkirurgi vid tumbasartros är trapeziektomi med eller utan interpositionsartroplastik. Därutöver finns andra etablerade metoder som steloperation (artrodes) eller insättande av protes.