Tandvårdens läkemedel – slemhinnereaktioner och postoperativa besvär
Omfattning av kunskapsstödet
Kunskapsstödet omfattar aftösa lesioner, oral lichen planus, perikoronit, alveolit och munsveda inklusive burning mouth syndrome (BMS). Virusinfektioner i mjukvävnad tas upp i kunskapsstödet Tandvårdens läkemedel – virusinfektioner.
Andra relaterade kunskapsstöd
Följande kliniska kunskapsstöd på 1177 för vårdpersonal kan vara relevanta:
Tandvårdens läkemedel – behandling vid smärta
Bakgrund
Definitioner
Aftösa lesioner
Recidiverande aftös stomatit (RAS)
Recidiverande aftös stomatit är ett inflammatoriskt tillstånd med smärtsamma, recidiverande sår hos unga, fullt friska personer.
Afte-liknande ulcerationer (ALU)
Afte-liknande ulcerationer är ett inflammatoriskt tillstånd med smärtsamma, recidiverande sår hos individer med bakomliggande systemsjukdom, allergi, bristtillstånd eller medicinering.
Oral lichen planus (OLP)
Oral lichen planus (OLP) är en kronisk autoimmun sjukdom som påverkar munslemhinnan. OLP ingår i familjen lichenoida vävnadsreaktioner tillsammans med lichenoida kontaktreaktioner, lichenoida läkemedelsreaktioner, och graft-versus-host disease.
Perikoronit
Perikoronit är ett inflammatoriskt tillstånd lokalt i mjukvävnad runt en erumperande tand.
Alveolit (dry socket)
Alveolit är en ovanlig inflammatorisk komplikation efter tandextraktion.
Munsveda
Subjektiv känsla av sveda från munslemhinnor kan ha lokal eller systemisk orsak eller sakna medicinsk eller dental orsak.
Förekomst
Aftösa lesioner
Aftösa lesioner är vanligast hos kvinnor, icke-rökare och personer under 40 år.
Munsveda
Uppgifter om prevalensen för burning mouth syndrome (BMS) är varierande, mellan 1 och 15 %. BMS förekommer framför allt hos kvinnor, oftast peri- eller postmenopausalt.
Orsaker
Aftösa lesioner
Recidiverande aftös stomatit har ingen känd orsak. Det är rimligt att anta att etiologin är multifaktoriell och att aftösa lesioner är ett gemensamt symtom på en rad olika bakomliggande tillstånd av genetisk och immunologisk karaktär.
Afte-liknande ulcerationer uppstår hos individer med bakomliggande systemsjukdom, allergi, bristtillstånd eller medicinering.
Tillståndet anses kunna vara associerat med ett flertal systemsjukdomar som till exempel:
- inflammatorisk tarmsjukdom (IBD)
- celiaki
- Behçets sjukdom
- vissa läkemedel, till exempel metotrexat och COX-hämmare (NSAID)
- bristtillstånd – serumferritin, järn-, folat-, zink- eller B-vitaminbrist
- överkänslighet mot vissa födoämnen.
Oral lichen planus
Oral lichen planus (OLP) är en autoimmun sjukdom utan känt antigen.
Perikoronit
I tandköttsfickan runt en erumperande tand finns det bakterier, framför allt anaeroba och fakultativt anaeroba, som kan ge upphov till akut eller kronisk perikoronit. Perikoronit är vanligast i samband med eruption av visdomständer i underkäken, men kan även förekomma i anslutning till andra tänder.
Alveolit
Alveolit kan uppträda som en komplikation efter tandextraktion, oftast efter operativt avlägsnande av visdomständer.
Munsveda
Lokala orsaker till munsveda inkluderar:
- irritation från illasittande protes
- vassa fyllningskanter
- irritation av syrliga drycker och födoämnen
- rökning
- parafunktion
- svampinfektion
- virusinfektion.
Muntorrhet kan ofta vara en predisponerande faktor till munsveda.
Systemiska orsaker inkluderar:
- diabetes
- järn-, zink och B-vitaminbrist.
I de fall ingen medicinsk eller dental orsak hittas, benämns det burning mouth syndrome (BMS).
Utredning
Symtom
Aftösa lesioner
Vid aftösa lesioner uppstår smärtande sår och smärta vid matintag och tandborstning.
Oral lichen planus
Vid symtomgivande OLP har patienterna känsliga orala slemhinnor och det kan vara svårt att äta starkt kryddad mat, citrusfrukter, tomater med mera. Det kan också vara svårt att borsta tänderna.
Perikoronit
Vid perikoronit kan följande symtom upplevas:
- smärta och svullnad lokalt kring den erumperande tanden
- påverkat allmäntillstånd såsom feber eller allmän sjukdomskänsla
- svullna regionala lymfkörtlar, trismus eller sväljsvårigheter kan förekomma som tecken på spridning av infektionen.
Munsveda
Vid munsveda upplevs sveda eller smärta från munslemhinnor.
Patientens upplevelse vid BMS är munsveda eller smärta från slemhinnor på tunga, gom eller läppar. Symtomen upplevs oftast bilateralt under en längre tid. Muntorrhet och smakförändringar kan förekomma. Många patienter uppvisar ängslan, depression och försämrad livskvalitet.
Anamnes
Inkludera följande i anamnes:
- debut – omständigheter kring debut av smärta eller sveda
- förlopp – utveckling över tid och när sveda eller smärta är som värst
- utbredning – lokal eller generell
- påverkande faktorer – försämrande eller förbättrande
- svårigheter med att äta och borsta tänderna
- andra tillstånd – symtom (psykiska, bristsymptom, sjukdomskänsla) eller systemsjukdomar
- läkemedel
- tandkräm, tandvårdsprodukter.
Handläggning vid utredning
Det är viktigt att utreda om slemhinnebesvären har lokal genes eller om de orsakas av någon bakomliggande systemsjukdom.
Sårbildningar och vävnadsnybildningar som inte läker inom två veckor efter att orsaker som till exempel trauma och infektioner åtgärdats ska omgående remitteras för oralmedicinsk eller oralkirurgisk bedömning, eller till ÖNH-klinik för vidare handläggning.
Aftösa lesioner
Patienter som plötsligt i vuxen ålder får aftösa sår i munnen bör remitteras till primärvården för vidare utredning av bakomliggande systemsjukdom, allergi, bristtillstånd eller medicinering.
Oral lichen planus
Diagnosen oral lichen planus (OLP) baseras på kliniska karakteristika och den histopatologiska bilden. Histopatologisk undersökning är framför allt användbar när man vill skilja lichenoida vävnadsreaktioner från andra slemhinneförändringar eftersom det histopatologiskt inte är möjligt att skilja mellan olika former av lichenoida vävnadsreaktioner.
Symtomgivande OLP remitteras ofta till specialistklinik för omhändertagande.
Munsveda
Vid undersökning av en patient med munsveda bör man göra en noggrann medicinsk och odontologisk undersökning. Det är viktigt att ta patientens symtom på allvar och att informera om att munsveda ofta är ett ofarligt tillstånd.
Behandling
Handläggning vid behandling
Aftösa lesioner
Behandling är primärt inriktad mot smärtlindring och att korta ner läkningstiden för sår samt förlänga tiden till nästa skov. För symtomlindring kan ett lokalt ytanestetikum ordineras, mer information om ytanestetikum finns i kunskapsstödet Tandvårdens läkemedel – lokalbedövning, 1177 för vårdpersonal.
De flesta tandkrämer har tillsats av det skumbildande ämnet natriumlaurylsulfat. Eftersom det är lätt slemhinnetoxiskt bör patienter med aftösa lesioner rekommenderas en tandkräm utan denna tillsats.
Erfarenhetsmässigt finns också patienter som är hjälpta av tandkräm med aloe vera med fluoridinnehåll. Sköljning med klorhexidin kan också ha viss effekt. Lokal kortikosteroidbehandling med triamcinolon eller klobetasol kan prövas vid besvärliga fall.
Oral lichen planus
Efter säkerställd diagnos OLP kan symtomlindrande behandling med klobetasol sättas in i nedtrappningsdos och med strategin att använda så lite som möjligt för symtomfrihet.
Innan symtomlindrande kortisonbehandling startar är det viktigt att optimera oral hygien och att patienten försöker undvika det som utlöser besvären. Icke-symtomatiska förändringar behöver inte behandlas.
Perikoronit
Vid perikoronit bör lokal behandling utföras i första hand. Denna består i att spola rent fickan med fysiologisk koksaltlösning. Eventuellt kan det bli aktuellt med extraktion av traumatiserande antagonist eller avlägsnande av annan traumatiserande komponent så som tandregleringsapparat, piercing med mera.
Antibiotika ska bara ordineras om patienten har påverkat allmäntillstånd, så som feber eller allmän sjukdomskänsla. Antibiotika kan också ordineras om det finns tecken på eller risk för spridning av infektionen.
Tecken på spridd infektion är till exempel svullna regionala lymfkörtlar, trismus eller sväljsvårigheter. Efter akutisering är det lämpligt att bedöma tandens status och eventuellt sätta in åtgärd för att förebygga ny perikoronit (depuration, extraktion).
Alveolit
Tillståndet hanteras genom att avlägsna nekrotisk vävnad i alveolen och ge adekvat smärtlindring. För att avlägsna nekrotisk vävnad rekommenderas att under lokalbedövning spola ur alveolen med fysiologisk koksaltlösning och suga rent.
Som smärtbehandling rekommenderas systemisk behandling enligt analgetikatrappan. Mer information om analgetikatrappan finns i kunskapsstödet Tandvårdens läkemedel – behandling vid smärta, 1177 för vårdpersonal.
Tamponad med antibiotika ska inte användas. Lokal behandling med antibiotika är inte rekommenderat och ska undvikas på grund av risken för resistensutveckling. Det är inte heller indicerat med systemisk antibiotikabehandling vid alveolit, så länge patienten inte har samtidiga tecken på en postoperativ infektion med påverkat allmäntillstånd, tecken på spridning eller risk för spridning av infektion.
Läkemedel
Klobetasol
Klobetasol är en stark glukokortikoid (grupp IV). Oralmedicinsk erfarenhet rekommenderas vid behandling med starka steroider.
ATC-kod
ATC-koden för klobetasol är A01AC.
Beredningsform och styrka
Klobetasol finns som munhålepasta 0,025 % eller munhålegel 0,025 %.
Indikationer
Indikationer är orala inflammatoriska slemhinneförändringar, i första hand välavgränsade sådana.
Kontraindikationer
Vid samtidiga infektioner förorsakade av bakterier, virus eller svamp ska glukokortikoider användas endast i undantagsfall (om kausal terapi ges).
Dosering
Såväl pasta som gel ges alltid i kombination med antimykotisk behandling fram till nedtrappningsdos. Vid stor risk för svamprecidiv kan antifungalt skydd ges över längre tid än så. Underhållsbehandling med klobetasol bör avbrytas efter tre månader för att kontrollera om recidiv uppkommer.
Munhålepasta
För vuxna och barn över 12 år appliceras munhålepasta 2 gånger dagligen på påverkad munslemhinna i 14 dagar. Därefter nedtrappning till 1 gång per dag i 14 dagar, därefter eventuellt 1–2 gånger per vecka eller byte till grupp II-steroid.
Munhålepasta får inte sväljas, överflödig pasta spottas ut.
Munhålegel
Vid användning av munhålegel ska flaskan skakas innan användning.
För vuxna och barn över 12 år ska munhålan sköljas med 2–5 ml gel under minst 1 minut 2 gånger dagligen i 14 dagar, därefter nedtrappning till 1 gång per dag i 14 dagar, därefter 1–2 gånger per vecka eller byte till grupp II-steroid. Munhålegel får inte sväljas.
Klobetasol bör endast ges till barn under 12 år efter samråd med specialisttandvård.
Interaktioner
Klobetasol har inga kända interaktioner.
Graviditet och amning
Klobetasol ska endast användas under graviditet om det är absolut indicerat. Adekvata data från behandling av gravida kvinnor saknas men djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter.
Klobetasol bör endast användas vid amning om det är absolut indicerat. Dokumentation om övergång till bröstmjölk saknas.
Biverkningar
Biverkningar vid behandling med klobetasol är sekundär svampinfektion. Vid frekvent dosering eller behandling under lång tid finns ökad risk för systemeffekter, till exempel risk för blodsockersvängningar vid diabetes. Fall av allergisk kontaktdermatit har rapporterats.
Preparat
Specifika preparat för munhålepasta och munhålegel med klobetasol finns listade i Fass, Sökresultat klobetasol, Fass. Produktöversikt finns i Preparatförteckning munhåla-tand 2025, Apotek produktion och laboratorier (pdf).
Triamcinolon
Triamcinolon är en medelstark glukokortikoid (grupp II). Triamcinolon munhålegel är en individuell extemporeberedning. Oralmedicinsk erfarenhet rekommenderas vid behandling med starka steroider.
ATC-kod
ATC-koden för triamcinolon är A01AC01.
Beredningsform och styrka
Triamcinolon finns som munhålepasta 0,1 % och munhålegel 0,1 %.
Indikationer
Indikationer är aftös stomatit, lichenoida förändringar och andra patologiska munslemhinneförändringar med autoimmun orsak.
Gelen kan användas vid orala inflammatoriska slemhinneförändringar med stor utbredning. Den ger lindring vid irriterad och inflammerad vävnad och ger även ett mekaniskt skydd.
Kontraindikation
Vid samtidiga infektioner förorsakade av bakterier, virus eller svamp ska glukokortikoider endast användas i undantagsfall. Övriga kontraindikationer är förekomst av rosacea eller perioral dermatit.
Dosering
Såväl pasta som gel ges alltid i kombination med antimykotisk behandling fram till nedtrappningsdos. Vid stor risk för svamprecidiv kan antifungalt skydd ges över längre tid än så. Underhållsbehandling med triamcinolon bör avbrytas efter tre månader för att kontrollera om recidiv uppkommer.
Munhålepasta
Munhålepasta appliceras 2–3 gånger dagligen på affekterad munslemhinna. Behandlingen bör pågå ett par veckor för att sedan långsamt successivt avslutas. Munhålepastan får inte sväljas, överflödig pasta spottas ut.
Munhålegel
Munhålan sköljs med 5 mL munhålegel under minst 1 minut 2–4 gånger dagligen i 14 dagar. Därefter nedtrappning till 1–2 sköljningar dagligen i 14 dagar, som följs av underhållsbehandling 1–2 gånger i veckan eller byte till grupp I-steroid. Munhålegel får inte sväljas.
Interaktioner
Triamcinolon har inga kända interaktioner.
Graviditet och amning
Alltför utbredd utvärtes användning av triamcinolon ska för säkerhets skull undvikas under graviditet, speciellt under ocklusion. Triamcinolon passerar över i bröstmjölk i låg grad. Risk för påverkan på barnet bedöms vara låg vid terapeutiska doser.
Biverkningar
Risk för systemeffekter kan inte uteslutas vid långvarig terapi eller vid behandling i höga doser.
Preparat
Specifika preparat för munhålepasta med triamcinolon finns listade i Fass, Sökresultat triamcinolon, Fass. Produktöversikt finns i Preparatförteckning munhåla-tand 2025, Apotek produktion och laboratorier (pdf).
Andra medel för lokal symtomatisk behandling
Andra icke-läkemedelsklassade preparat för lokal symtomatisk behandling finns på både apotek och i vanlig handel. Även produkter innehållande klorhexidin kan ha viss lindrande effekt.
Uppföljning
Oral lichen planus
Lämplig uppföljningstid vid OLP och under pågående symtomlindrande farmakologisk behandling är var tredje till var sjätte månad. Icke-symtomatiska förändringar som inte behöver behandlas kan i allmänhet följas vid de återkommande revisionsundersökningarna hos ordinarie tandläkare.
Patienterna ska uppmanas att höra av sig akut om de får besvär eller sår som inte läker spontant inom två veckor. Allmäntandläkaren gör då en första bedömning och remitterar patienten till specialistklinik vid behov.