Tandvårdens läkemedel – muntorrhet

Följande kliniska kunskapsstöd kan vara relevanta:

Muntorrhet, 1177 för vårdpersonal                              

Sjögrens syndrom, 1177 för vårdpersonal

Muntorrhet påverkar det allmänna välbefinnandet och livskvaliteten. Nedsatt salivsekretion är den största enskilda anledningen till dålig munhälsa. Saliven innehåller 99 % vatten. Resterande del utgörs av proteiner och elektrolyter.

Salivens viktigaste uppgifter är att skydda munnens slemhinnor mot mekanisk, kemisk och termisk retning, samt att underlätta tal och nedsväljning av föda. Dessutom hjälper saliven till med remineralisering av tandvävnad.

Buffertkapacitet, antimikrobiellt försvar, enzymer för matsmältning och smakupplevelse är andra viktiga funktioner för saliven. Dessa skapar gemensamt förutsättningar för ett gott allmäntillstånd.

Med ökande ålder minskar mängden fungerande celler i salivkörtlarna det vill säga reservkapaciteten minskar. Kvinnor har normalt mindre storlek på sina salivkörtlar än män, och alltså vanligen något lägre salivsekretion. Normal salivsekretion vid vila ska vara mellan 0,25 och 0,35 ml per minut och vid tuggning 1–3 ml per minut.

Xerostomi beskriver patientens subjektiva upplevelse av muntorrhet och detta kan upplevas även vid objektivt normal salivsekretion. Anledning till torrhetskänslan är vanligtvis att de små salivkörtlarna har minskat sin produktion, eller att salivens sammansättning har ändrats så att slemhinnans smörjning har försämrats.

Patienter med nedsatt salivproduktion kan delas in i två grupper. Den ena gruppen har körtelvävnad som fungerar vid stimulering, men med minskad sekretionsvolym. Den andra gruppen har kraftigt reducerad mängd fungerande körtelvävnad.

Nedsatt salivsekretion kan visa sig på olika sätt, bland annat som:

• torra spruckna läppar
• rodnad blank tunga
• fissurerad tunga och munvinkelragader.

Andra klassiska symtom är skummig saliv och en matt slemhinneyta som gör att munspegeln fastnar lätt vid insidan av kinden. En annan faktor man ska vara uppmärksam på är hög kariesaktivitet som kan manifestera sig som cervikal och atypisk karies.

Muntorrhet med minskad mängd saliv, alltså minskad buffringsförmåga, ger också ökad risk för erosionsskador i tandemaljen. Risken för oral candidainfektion ökar vid muntorrhet då salivens skyddande effekter avtar i och med minskad produktion och förändrad sammansättning. Det minskar oral clearance vilket ökar plackansamling och risken för oral candidos.

När salivens smörjande effekt försvinner eller minskar försämras protesretentionen även för tidigare välfungerande proteser och risken för skav ökar.

Tillstånd som bland annat Sjögrens syndrom och andra reumatiska sjukdomar kan ge upphov till kraftigt minskad salivsekretion. Strålning mot huvud och hals ger ofta irreversibla sänkningar av salivsekretionen. Även vid diabetes, och då speciellt diabetes med komplikationer, kan man se en minskad salivsekretion.

Man kan även bli torr i munnen vid feber, uttorkning och vid munandning (speciellt nattetid). Muntorrhet förekommer även hos barn och ungdomar till exempel vid ätstörningar där salivsekretionen kan vara låg.

Ett stort antal läkemedel har muntorrhet som en vanlig biverkning. Bland annat är muntorrhet en naturlig effekt av läkemedel med antikolinerg och antihistaminerg verkan och kombinationer av flera läkemedel ger ännu större risk för muntorrhet.

Muntorrhet mäts med sialometri där patientens salivproduktion mäts i ett provrör. Undersökningen görs hos tandläkare eller på reumatologmottagning.

Behandling av muntorrhet sker genom salivstimulering eller saliversättning. Om patienten har fungerande körtelvävnad kan tuggning stimulera till ökad sekretion. Detta kan göras med mer hårdtuggad föda, tuggummi eller liknande. Att tugga tuggummi bidrar också till en ökad buffringsförmåga.

Sekretionen kan också stimuleras med olika stimuli som till exempel sura smaker eller akupunktur. Ge en anpassad kostrådgivning då muntorrheten ökar risken för småätande och intag av söta eller sura drycker. Optimera även munhygienen.

För patienter med kraftigt reducerad mängd körtelvävnad finns olika saliversättningsmedel. Vilka preparat som patienten har hjälp av prövas individuellt.

Det är viktigt att använda fluoridinnehållande preparat om patienten är betandad. Vid användning av olika fluoridhaltiga preparat måste den kumulativa mängden fluorid beaktas för att undvika överdosering.

För patienter med Sjögrens syndrom eller som strålats mot huvud-halsregionen kan pilokarpintabletter prövas. Detta läkemedel ingår inte i tandläkares förskrivningsrätt, utan patienten hänvisas till ordinarie läkare.

Flera tabletter, tuggummin och munsprayer för saliversättning säljs på apotek och i dagligvaruhandel. Det kan vara lämpligt för den enskilda patienten att pröva sig fram. Det är viktigt att man väljer ett preparat som är sockerfritt.

Personer med en funktionsnedsättning kan ansöka om merkostnadsersättning från Försäkringskassan (ersätter tidigare handikappersättning) om man har merutgifter på över 14 800 kronor per år (2026).

Man kan få mellan 1 480 och 3 453 kronor per månad beroende på hur stora merkostnader man har. Ersättningsnivån gäller för 2026. Med merkostnader avses kostnader som är utöver det vanliga för personer i samma ålder utan funktionsnedsättning, till exempel kan kostnaden för saliversättningsmedel räknas hit. Behovet ska då vara medicinskt eller odontologiskt styrkt.

Muntorrhet, 1177