Kliniska kunskapsstöd

Antibiotikaprofylax i tandvården

Visa innehåll för:Tandvård

Antibiotikaprofylax i tandvården

Omfattning av kunskapsstödet

Behandlingsmål

Mål

Antibiotikaprofylax i tandvården syftar till att minska risken för postoperativa infektioner hos riskpatienter eller vid särskilda riskingrepp. Profylaxen förebygger både lokal infektion vid operationsområdet och fjärrinfektion orsakad av blodburen spridning av munhålebakterier i samband med ingrepp.

Indikation

Indikation för antibiotikaprofylax vid ingrepp i munhålan föreligger om det hos patienten finns en eller flera samverkande riskfaktorer som medför en ökad infektionskänslighet (se avsnittet Riskpatienter) eller om ingreppet i sig medför en påtaglig risk (se avsnittet Riskingrepp).

En sammanvägd bedömning av patientens odontologiska och medicinska riskfaktorer avgör om antibiotikaprofylax är nödvändig eller inte. Gör en individuell helhetsbedömning inför alla invasiva eller benskadande ingrepp i munhålan.

Användning av antibiotika driver på utvecklingen av resistenta bakterier. Ge endast antibiotika när nyttan överväger riskerna.

Endokarditprofylax

Patienter med risk för endokardit

Rutinmässig antibiotikaprofylax för att förebygga infektiös endokardit i samband med invasiva ingrepp i munhålan rekommenderas inte.

Risken för endokardit orsakad av orala bakterier som sprids i samband med invasiva ingrepp i munhålan är mycket låg för individer som tidigare genomgått endokardit, har klaffproteser eller hjärtvitier, det vill säga fel på hjärtklaff eller strukturella hjärtfel. Dessa patienter bör uppmanas till regelbunden kontakt med tandvården för att säkerställa att en god oral hälsa uppnås och bibehålls.

God egenvård är av stor betydelse för att minska risken för endokardit orsakad av orala bakterier.

Patienter med hög risk för allvarlig eller fatal endokardit

Antibiotikaprofylax rekommenderas till patienter med hög risk för allvarligt eller fatalt förlopp av endokardit orsakad av munhålebakterier, efter individuell bedömning av läkare som ansvarar för patientens hjärtsjukvård. Läkaren informerar patienten och dennes tandläkare och tandhygienist om detta.

Exempel på tillstånd är allvarliga medfödda hjärtfel hos barn/ungdomar eller vuxna (adult congenital heart disease, ACHD – tidigare grown up congenital heart disease, GUCH) eller patienter med aortaklaffprotes (inklusive kateterburen aortaklaffimplantation, TAVI).

Ingrepp där antibiotikaprofylax kan vara aktuell är tandextraktion, subgingival depuration och dentoalveolär kirurgi eller andra ingrepp där tandläkaren bedömer att risken för bakteriemi är hög.

Riskpatienter

Definition av riskpatienter

Med riskpatienter avses patienter med ökad risk för allvarliga postoperativa infektioner orsakade av orala bakterier i samband med invasiva eller benskadande ingrepp i munhålan.

Invasiva ingrepp med påtaglig risk för bakteriemi såsom tandextraktion, dentoalveolär kirurgi och subgingival depuration. Benskadande ingrepp innebär åverkan på käkbenet, till exempel vid tandextraktion och dentoalveolär kirurgi.

Tillstånd och faktorer som medför förhöjd infektionsrisk

Defekt granulocytfunktion

Patienter med defekt granulocytfunktion har vid invasiva ingrepp hög risk för infektion, eller risk för oacceptabel konsekvens av infektion. Patientgruppen bör behandlas av specialisttandläkare i samråd med läkare.

Tillstånd med defekt granulocytfunktion är till exempel ärftlig kronisk granulomatös sjukdom.

Antibiotikaprofylax rekommenderas inför invasiva ingrepp i munhålan.

Uttalad neutropeni

Patienter med lågt antal neutrofila granulocyter (< 1,0 x 109/L) har ökad risk för bakteriella infektioner och bör behandlas av specialisttandläkare i samråd med läkare.

Antibiotikaprofylax rekommenderas inför invasiva ingrepp i munhålan.

Antiresorptiv behandling i samband med cancer

Medicinering med benresorptionshämmande medel i samband med cancer ger risk för käkbensekros vid benskadande ingrepp i munhålan. Risken kan kvarstå i åratal efter avslutad behandling. Postoperativ käkbensekros kan ge upphov till omfattande och långvariga komplikationer. Bakteriers roll är oklar men kan inte uteslutas.

Antibiotikaprofylax rekommenderas inför invasiva ingrepp i munhålan.

Strålbehandlat käkben > 30 Gy

Det finns en ökad risk för käkbensnekros vid benskadande ingrepp i munhålan. En postoperativ käkbensekros kan ge upphov till omfattande komplikationer. Bakteriers roll är oklar men kan inte uteslutas.

Antibiotikaprofylax rekommenderas inför benskadande ingrepp i strålat område.

Strålbehandlat käkben > 30 Gy med samtidig förekomst av andra riskhöjande faktorer

Riskhöjande faktorer vid strålbehandlat käkben kan vara:

  • ingrepp i mandibeln
  • aktuellt område i strålfält för stråldos > 40 Gy
  • tid sedan strålbehandling mer än 4 månader
  • röntgenologiska fynd i käkben som indikerar infektion
  • rökning
  • befintlig käkbensekros vid behandlingstillfället
  • befintlig akut eller kronisk infektion i operationsområdet
  • omfattande operationsområde, till exempel extraktion av flera tänder

Antibiotikaprofylax rekommenderas inför benskadande ingrepp i strålat område.

Antibiotikabehandling kan övervägas (penicillin-V, alternativt klindamycin vid penicillinallergi, i 5–7 dagar).

Multipla riskfaktorer som vid en sammanlagd riskviktning på ≥ 4 medför en förhöjd risk för infektion (tabell 1)

Det föreligger en hög risk för infektion, eller risk för allvarlig typ av infektion, orsakad av orala bakterier i samband med invasiva ingrepp i munhålan.

Antibiotikaprofylax rekommenderas inför invasiva ingrepp i munhålan.

Multipla riskfaktorer som vid en sammanlagd riskviktning = 3 kan medföra en förhöjd risk för infektion (tabell 1)

Det föreligger en måttlig risk för infektion orsakad av orala bakterier i samband med invasiva ingrepp i munhålan.

Antibiotikaprofylax kan övervägas inför invasiva ingrepp i munhålan.

Individuell bedömning och sammanvägning av relativa riskfaktorer

Profylax kan i vissa fall vara motiverad till patienter med medicinska tillstånd som per se inte motiverar antibiotikaprofylax i samband med t ingrepp i munhålan. Det kan vara patienter som är multisjuka eller patienter som har flera additiva riskfaktorer som kan predisponera för infektioner.

Genom en noggrann anamnes ska behandlaren klargöra patientens hälsotillstånd och lägga samman faktorer som påverkar ett eventuellt beslut om antibiotikaprofylax. Konsultera vid behov patientens läkare, infektionsläkare eller odontologisk specialist i till exempel orofacial medicin för att i samråd fatta beslut om antibiotikaprofylax.

Tabell 1 listar relativa riskfaktorer för infektioner orsakade av bakterier med oralt ursprung att väga samman och värdera.

Vid sammanvägning av viktade riskfaktorer utgör:

  • 1–2: liten risk för infektion, antibiotikaprofylax är ej indicerad.
  • 3: måttlig risk för infektion, antibiotikaprofylax kan övervägas.
  • 4: hög risk för infektion, antibiotikaprofylax rekommenderas.

Relativa riskfaktorer för infektion

Väg samman och värdera riskfaktorerna för den enskilda patienten inför invasiva ingrepp i munhålan.

Faktor/tillstånd

Kommentar

Risk

Antiresorptiv behandling Behandling med benresorptionshämmande läkemedel i samband med osteoporos (oavsett peroral eller parenteral administration)

Antibiotikaprofylax ej indicerad
Mycket låg risk (< 0,1 %) för käkbensnekros. Evidens för nyttan av antibiotikaprofylax saknas. Bakteriers roll i utvecklingen av käkbensnekros är oklar men kan inte uteslutas.

1

Anorexi, grav, med multiorganpåverkan

 

Antibiotikaprofylax ej indicerad Signifikant undervikt kan leda till nedsatt immunförsvar på grund av låga nivåer av vita blodkroppar. Dock finns ingen påvisad ökad risk för infektioner orsakade av bakterier med oralt ursprung.

1

Benmärgstransplanterade

- autolog: egna benmärgsceller

- allogen: benmärgsceller från en donator

 

Antibiotikaprofylax kan övervägas

Infektionskänsligheten är störst de första 6 månaderna efter transplantation, upp till 12 månader för allogentransplanterade. Riskfaktorn bör efter dessa perioder värderas i samråd med läkare.

Se även riskviktning vid neutropeni.

3

Diabetes, med komplikationer

Antibiotikaprofylax ej indicerad

Diabetes kan ge nedsatt immunförsvar som i första hand orsakar förlängd läkningstid efter kirurgiska ingrepp. Dock finns ingen ökad risk för infektioner orsakade av bakterier med oralt ursprung i samband med invasiva ingrepp i munhålan.

1

Downs syndrom

 

Antibiotikaprofylax ej indicerad

Såväl kvantitativa som kvalitativa avvikelser i både det medfödda och det förvärvade immunförsvaret har påvisats. Dock finns ingen påvisad ökad risk för infektioner orsakade av bakterier med oralt ursprung i samband med invasiva ingrepp i munhålan.

1

Dålig oral hälsa (ett eller flera av nedanstående tillstånd):

- uttalad gingivit

- uttalad parodontit

- flertalet öppna kariesangrepp

- uttalat dålig munhygien

- multipla apikala parodontiter.

Antibiotikaprofylax ej indicerad

Dålig oral hälsa ökar risken för bakteriemi vid tandborstning. Detta kan innebära en viss ökad risk för infektion orsakad av bakterier med oralt ursprung i samband med invasiva ingrepp i munhålan.

1

Hög ålder ≥ 80 år

 

Antibiotikaprofylax ej indicerad

Invasiva ingrepp i munhålan medför ingen påvisad ökad risk för infektioner orsakade av bakterier med oralt ursprung även om hög ålder medför en måttligt ökad risk för infektioner.

1

Immunosuppresiv behandling vid cancer eller inflammatoriska systemsjukdomar

Omfattar läkemedel som till exempel:

- TNF-blockerande läkemedel

- CD-20 hämmare

- kortikosteroider motsvarande > 20 mg prednisolon per dygn i minst 1 månad.

Antibiotikaprofylax kan övervägas

Patienter som får immunosuppressiv behandling löper ökad risk för infektioner orsakade av bakterier med oralt ursprung särskilt om fler läkemedel ges i kombination.

3

 

 

Reumatisk sjukdom

Antibiotikaprofylax kan övervägas.

Patienter med svår eller högaktiv sjukdom, eller tidigare svåra infektionskomplikationer.

3

Rökning

Antibiotikaprofylax ej indicerad

Rökning kan medföra en försämrad sårläkning vid invasiva ingrepp i munhålan och därmed en ökad risk för postoperativa infektioner orsakade av bakterier med oralt ursprung.

1

Organtransplanterade

- njure

- lever

- hjärta/lunga

 

Antibiotikaprofylax kan övervägas

Patienter med immunsuppressiv behandling löper ökad risk för såväl generaliserade som lokala infektioner. Infektionskänsligheten är störst under de första 3 månaderna efter transplantationen. Riskfaktorn bör efter denna period värderas i samråd med läkare.

3

 

 

Relativa riskfaktorer för infektion

Väg samman och värdera riskfaktorerna för den enskilda patienten inför invasiva ingrepp i munhålan.

Faktor/tillstånd

Kommentar

Risk

Antiresorptiv behandling Behandling med benresorptionshämmande läkemedel i samband med osteoporos (oavsett peroral eller parenteral administration)

Antibiotikaprofylax ej indicerad
Mycket låg risk (< 0,1 %) för käkbensnekros. Evidens för nyttan av antibiotikaprofylax saknas. Bakteriers roll i utvecklingen av käkbensnekros är oklar men kan inte uteslutas.

1

Anorexi, grav, med multiorganpåverkan

 

Antibiotikaprofylax ej indicerad Signifikant undervikt kan leda till nedsatt immunförsvar på grund av låga nivåer av vita blodkroppar. Dock finns ingen påvisad ökad risk för infektioner orsakade av bakterier med oralt ursprung.

1

Benmärgstransplanterade

- autolog: egna benmärgsceller

- allogen: benmärgsceller från en donator

 

Antibiotikaprofylax kan övervägas

Infektionskänsligheten är störst de första 6 månaderna efter transplantation, upp till 12 månader för allogentransplanterade. Riskfaktorn bör efter dessa perioder värderas i samråd med läkare.

Se även riskviktning vid neutropeni.

3

Diabetes, med komplikationer

Antibiotikaprofylax ej indicerad

Diabetes kan ge nedsatt immunförsvar som i första hand orsakar förlängd läkningstid efter kirurgiska ingrepp. Dock finns ingen ökad risk för infektioner orsakade av bakterier med oralt ursprung i samband med invasiva ingrepp i munhålan.

1

Downs syndrom

 

Antibiotikaprofylax ej indicerad

Såväl kvantitativa som kvalitativa avvikelser i både det medfödda och det förvärvade immunförsvaret har påvisats. Dock finns ingen påvisad ökad risk för infektioner orsakade av bakterier med oralt ursprung i samband med invasiva ingrepp i munhålan.

1

Dålig oral hälsa (ett eller flera av nedanstående tillstånd):

- uttalad gingivit

- uttalad parodontit

- flertalet öppna kariesangrepp

- uttalat dålig munhygien

- multipla apikala parodontiter.

Antibiotikaprofylax ej indicerad

Dålig oral hälsa ökar risken för bakteriemi vid tandborstning. Detta kan innebära en viss ökad risk för infektion orsakad av bakterier med oralt ursprung i samband med invasiva ingrepp i munhålan.

1

Hög ålder ≥ 80 år

 

Antibiotikaprofylax ej indicerad

Invasiva ingrepp i munhålan medför ingen påvisad ökad risk för infektioner orsakade av bakterier med oralt ursprung även om hög ålder medför en måttligt ökad risk för infektioner.

1

Immunosuppresiv behandling vid cancer eller inflammatoriska systemsjukdomar

Omfattar läkemedel som till exempel:

- TNF-blockerande läkemedel

- CD-20 hämmare

- kortikosteroider motsvarande > 20 mg prednisolon per dygn i minst 1 månad.

Antibiotikaprofylax kan övervägas

Patienter som får immunosuppressiv behandling löper ökad risk för infektioner orsakade av bakterier med oralt ursprung särskilt om fler läkemedel ges i kombination.

3

 

 

Reumatisk sjukdom

Antibiotikaprofylax kan övervägas.

Patienter med svår eller högaktiv sjukdom, eller tidigare svåra infektionskomplikationer.

3

Rökning

Antibiotikaprofylax ej indicerad

Rökning kan medföra en försämrad sårläkning vid invasiva ingrepp i munhålan och därmed en ökad risk för postoperativa infektioner orsakade av bakterier med oralt ursprung.

1

Organtransplanterade

- njure

- lever

- hjärta/lunga

 

Antibiotikaprofylax kan övervägas

Patienter med immunsuppressiv behandling löper ökad risk för såväl generaliserade som lokala infektioner. Infektionskänsligheten är störst under de första 3 månaderna efter transplantationen. Riskfaktorn bör efter denna period värderas i samråd med läkare.

3

 

 

Exempel på tillstånd och faktorer som inte medför en förhöjd infektionsrisk

Antibiotikaprofylax är inte indicerad vid följande tillstånd och faktorer: 

A

  • astma
  • ateroskleros

    B
  • bypass-opererad

    C
  • central venkateter (CVK)

    D
  • diabetes utan komplikationer
  • dialysbehandling

    H
  • HIV
  • hjärtarytmier
  • hjärtinfarkt

    K
  • kranskärlssjukdom
  • KOL

    L
  • ledprotes

    M
  • missbruk av alkohol eller narkotika
  • mjukvävnadsimplantat (bröstimplantat och övriga estetiska implantat)

    N
  • neurologisk sjukdom (till exempel MS, Parkinson, ALS)
  • njursvikt

    P
  • pacemaker
  • perifer venkateter (PVK)

    R
  • reumatisk sjukdom (se även Tabell 1 och bilaga 1)

    S
  • shunt vid hydrocefalus
  • sickelcellanemi
  • splenektomerad
  • stent i kranskärl
  • strålbehandling < 30 Gy mot käkbenet

    T
  • tumör (solid) – utan påverkan på blodbild

    Ö
  • övervikt (BMI ≥ 25—40) respektive grav övervikt (BMI > 40)

För utförlig beskrivning se Bilaga 1. Tillstånd och faktorer som inte medför en förhöjd infektionsrisk (pdf).

Riskingrepp

Definition av riskingrepp

Kirurgiska ingrepp i munhålan där ingreppet i sig medför en påtaglig risk för postoperativ infektion för i övrigt friska patienter.

Ingrepp med förhöjd risk för infektion

Benaugmentation

Nyttan av antibiotikaprofylax vid benaugmentation i samband med implantatkirurgi är oklar. Överväg dock antibiotikaprofylax vid mera omfattande benaugmentation.

Antibiotikaprofylax kan övervägas.

Käkfrakturer

Sluten käkfraktur som behandlas kirurgiskt

Ingreppet är omfattande och en postoperativ infektion kan ge upphov till omfattande komplikationer.

Antibiotikaprofylax rekommenderas under operationen.

Öppen käkfraktur med kommunikation till munhålan

Stor risk för infektion föreligger vid obehandlad öppen käkfraktur. Ingreppet är omfattande och en postoperativ infektion kan ge upphov till omfattande komplikationer.

Antibiotikaprofylax rekommenderas fram till och med operationen.

Behandla konstaterad pågående infektion i samband med operationen med antibiotika.

Ortognatkirurgi

Ortognatkirurgiska ingrepp är omfattande ingrepp med risk för postoperativ infektion framför allt vid sagittal split osteotomi.

Antibiotikaprofylax rekommenderas under operationen.

Öppen käkledskirurgi inklusive käkledsprotesoperation

Ingreppen innebär viss infektionsrisk. En postoperativ infektion kan ge upphov till omfattande komplikationer.

Antibiotikaprofylax rekommenderas.

Ingrepp utan förhöjd risk för infektion

Definition

Kirurgiska ingrepp i munhålan där ingreppet i sig medför en låg risk för postoperativ infektion för i övrigt friska patienter eller där en eventuell postoperativ infektion vanligen är okomplicerad.

Artroskopisk kirurgi, artrocentes eller käkledsinjektion

Ingreppen innebär mycket liten infektionsrisk.

Antibiotikaprofylax rekommenderas inte.

Implantatkirurgi

Nyttan av antibiotikaprofylax för att förebygga tidig implantatförlust har visats vara mycket liten. Vid implantatinstallation och samtidig omfattande benaugmentation, se ovan Ingrepp med förhöjd risk för infektion/Benaugmentation.

Antibiotikaprofylax rekommenderas inte.

Kirurgiskt avlägsnande av visdomständer

Eventuell postoperativ infektion är sällan svårbehandlad.

Antibiotikaprofylax rekommenderas inte.

Sinuskommunikation efter tandextraktion

När inga infektionstecken föreligger kan fullständig läkning av en liten sinuskommunikation ske spontant.

Överväg kirurgisk slutning vid uppenbar och tydlig kommunikation så snart som möjligt. I dagsläget finns det ingen evidens för insättning av antibiotikaprofylax eller näsdroppar om kirurgisk slutning sker direkt.

Vid kronisk maxillarsinuit bör infektionen i bihålan behandlas innan en kirurgisk slutning görs.

Antibiotikaprofylax rekommenderas inte vid frisk bihåla.

Sluten käkfraktur som behandlas konservativt

Eftersom frakturen ej exponeras till munhåla eller genom huden är infektionsrisken liten.

Antibiotikaprofylax rekommenderas inte.

Läkemedel

Vid antibiotikaprofylax i tandvården används penicilliner (amoxicillin, bensylpenicillin och flukloxacillin) och linkosamider (klindamycin).

Verkningsmekanism

Penicilliner hämmar bakteriens cellväggssyntes medan klindamycin hämmar bakteriens proteinsyntes.

Biverkningar

Amoxicillin

Vanligast rapporterade biverkningar är diarré, illamående och hudutslag.

Bensylpenicillin

Vanligaste biverkningarna är hudutslag, som förekommer hos cirka 2 % av behandlade patienter, och lokala reaktioner vid infusionsstället.

Kloxacillin

Vanligast är gastrointestinala biverkningar, som förekommer hos cirka 5 % av behandlade patienter.

Klindamycin

Gastrointestinala biverkningar, främst diarré, uppträder hos cirka 8 % av behandlade patienter.

Ordination av antibiotikaprofylax

Handläggning

Antibiotikaprofylax ska bara ges i de fall när nytta har visats i vetenskapliga studier eller där konsensus råder om att sådan användning är indicerat. Indikation kan föreligga vid specifika tillstånd (se Riskpatienter) eller där själva ingreppet utgör en ökad risk (se Riskingrepp)

I alla behandlingssituationer måste en helhetsbedömning göras på individnivå, med en sammanvägd riskviktning av multipla riskfaktorer (se tabell 1) eller för det enskilda ingreppet (se Riskingrepp).

Sträva efter att planera icke‑akuta ingrepp så att patienten har optimala förutsättningar för ett gott behandlingsresultat utan postoperativa eller vårdrelaterade infektioner (VRI).

Detta kan i sin tur innebära behov av en inledande behandling för att uppnå friska förhållanden i munhålan (infektions-och inflamma­tions­frihet) innan ingreppet. Minimera även övriga riskfaktorer för postoperativ infektion.

Tandläkaren eller tandhygienisten som planerar ingreppet behöver eventuellt konsultera patientens läkare eller rådgöra med specialist. Behandlande tandläkare är ansvarig för ordination av antibiotikaprofylax.

För individer där kommunal sjuksköterska ansvarar för att administrera ordinerad antibiotikaprofylax är det viktigt att inte endast informera patient, närstående eller personal, utan också att informera ansvarig sjuksköterska direkt.

Läkemedelsregim

Administrera profylaktiska antibiotika systemiskt, antingen oralt eller parenteralt, beroende på klinisk indikation och patientens förutsättningar.

Dosering, behandlingstid, insättning

Peroral administration ges som engångsdos 60 minuter före ingreppet.

Rekommenderat förstahandsval vid peroral administration:

  • vuxna: amoxicillin 2 g
  • barn: amoxicillin 50 mg/kg kroppsvikt.

Vid dokumenterad penicillinallergi rekommenderas:

  • vuxna: klindamycin 600 mg
  • barn: klindamycin 15 mg/kg kroppsvikt.

Parenteral administration ges strax innan eller vid operationsstart. Upprepade doser kan vara aktuellt vid längre operation (över 3 timmar), dock under högst ett dygn.

Rekommenderat förstahandsval vid parenteral administration:

  • vuxna: bensylpenicillin (3 g)

Vid dokumenterad penicillinallergi rekommenderas:

  • vuxna: klindamycin (600 mg)

Vid öppen käkledskirurgi inklusive käkledsprotesoperation rekommenderas parenteralt:

  • vuxna: klindamycin (600 mg) eller kloxacillin (2 g)

Vid dokumenterad penicillinallergi rekommenderas:

  • vuxna: klindamycin (600 mg)

Kontraindikationer

Amoxicillin

Överkänslighet mot den aktiva substansen, mot något penicillin eller mot något hjälpämne som anges i Fass.

Allvarlig omedelbar överkänslighetsreaktion i anamnesen (till exempel anafylaxi) mot något annat betalaktampreparat (till exempel en cefalosporin, karbapenem eller monobaktam).

Bensylpenicillin

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i Fass.

Tidigare svår överkänslighetsreaktion mot något annat betalaktamantibiotikum (till exempel cefalosporin, karbapenem).

Kloxacillin

Överkänslighet mot penicillin eller mot något hjälpämne som anges i Fass.

Klindamycin

Överkänslighet mot den aktiva substansen, linkomycin eller mot något hjälpämne som anges i Fass.

Graviditet och amning

Amoxicillin

Graviditet: Inga fosterskadande effekter på människa har hittills kunnat påvisas.

Amning: Engångsdos bedöms vara säkert att använda under amning.

Utförlig information finns angiven i Fass.

Bensylpenicillin

Graviditet: Inga fosterskadande effekter på människa har hittills kunnat påvisas.

Amning: Engångsdos bedöms vara säkert att använda under amning.

Utförlig information finns angiven i Fass.

Kloxacillin

Graviditet: Inga fosterskadande effekter på människa har hittills kunnat påvisas.

Amning: Engångsdos bedöms vara säkert att använda under amning.

Utförlig information finns angiven i Fass.

Klindamycin

Graviditet: Inga fosterskadande effekter på människa har hittills kunnat påvisas.

Amning: Engångsdos bedöms vara säkert att använda under amning.

Utförlig information finns angiven i Fass.

Interaktioner

För interaktioner se Fass.

Komplikationer

Amoxicillin, bensylpenicillin, kloxacillin

Allvarliga och i några fall dödliga överkänslighetsreaktioner (inklusive anafylaktoida och allvarliga kutana reaktioner) har rapporterats hos patienter som behandlas med penicillin. Sannolikheten för sådana reaktioner är högre hos individer med tidigare känd överkänslighet mot penicillin och hos atopiska individer.

Klindamycin

Allvarliga fall av överkänslighetsreaktioner och allvarliga hudreaktioner såsom läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom har rapporterats hos patienter som behandlats med klindamycin. Användning av klindamycin är associerat med förhöjd risk för Clostridioides difficile-kolit även efter enstaka profylaktisk dos.

Kvalitetsuppföljning

Rutin för uppföljning (postoperativ kontroll, biverkningsrapportering, infektionsincidens) bör implementeras av vårdgivaren.

Kvalitetsregister

Exempel på svenska register som övervakar antibiotikaförskrivning och postoperativa infektioner:

Patientmedverkan och kommunikation

Personcentrering och dokumenterad överenskommelse

Patientmedverkan och kommunikation om nytta och risk för profylax sker inför ett planerat ingrepp. Detta kan inbegripa kommunikation med anhöriga och närstående.